För ett år sedan presenterade fotbollsälskarna Roland Kristoffersson, Älvros, och Ingvar Haraldsson, Röjan, sin bok ”Härjedalens och södra Jämtlands fotbollshistoria”. Ett riktigt praktverk som också blev en bestseller efter ett helt fantastiskt arbete de båda författarna hade lagt ner.
Nu har de slagit till igen och nu är det Rolands egen klubb Älvros IK:s fotbollshistoria, som det handlar om. Även det ett praktverk på hela 214 sidor.
Sveg.se har läst den nya fotbollsboken och man förundras vilket arbete som Kristoffersson och Haraldsson lagt ner.
Älvros IK var framför allt under 1960-talet Härjedalens framgångsrikaste fotbollsklubb med bland annat spel i dåvarande div. 3 under några säsonger. Det är också 60-talets matcher som främst behandlas i boken och artikelförfattaren, som själv på den tiden spelade fotboll i Svegs IK och mötte Älvros flera gånger, känner väl till spelarna som var då duktiga i Älvrosdressen.
Första gången jag (skribenten) såg Älvros IK i aktion var 1953 då jag och en kompis cyklade från Sveg för att se en seriematch. Minns att Älvros Mr Fotboll nr 1, Torsten ”Bobban” Olofsson fick en rejäl smäll på det allra heligaste. Vid sidan av planen fanns en hink med vatten, som spelarna kunde dricka sig otörstiga i. Men Bobban han drog helt sonika ner fotbollsbyxorna och hällde det kalla vattnet på det onda. Minns ett stort jubel bland publiken.
Författarna har tagit hjälp från tidningar och lokala entusiaster för att berätta om varenda seriematch och det ger en fingervisning om hur Älvros spelade och vilka som var de främsta lirarna.
Förutom Bobban så hade man en fantastisk målvakt i ”Kes” Svensson, som många på den tiden menade var den bäste i hela Norrland.
Älvros hade tuffa och bra försvarare i bland andra Sune Wallsbäck och Per-Göran Sivertsson, mittfältet bröderna och skidåkarna Bertil, Paul och Erik Jonasson. Bertil blev bland annat tvåa i Vasaloppet 1969 och Erik svensk mästare i stafett med Föllinge 1965. I anfallet fanns målgörare som Rune Persson, Jan-Olof Olofsson och Sören Olofsson.
Det mest fantastiska med 1960-talets Älvroslag var att nästan alla spelare bodde och jobbade i Stockholm. De åkte varje helg under seriespelet hem och spelade varenda match. Vilken klubbkänsla som man visade upp, skulle nog inte funka så bra i dagens fotboll.
Det höll några år men i längden var det naturligtvis en omöjlig uppgift att behålla div. 3-laget intakt. Efter 60-talet blev det si och så med framgångarna och efterhand föll laget tillbaka. Men seriefotboll spelades på Zakrivallen så sent som för några år sedan, men numera används inte den fortfarande fina gräsmattan till fotboll längre.
Man får i boken, som säkert kommer att få många köpare, en fantastisk bra inblick i hur en liten by som Älvros kunde bli så framgångsrik inom fotbollen och det främst med spelare uppväxta där.
Kan med varm hand rekommendera boken Älvros IK Fotboll till alla fotbollsintresserade härjedalingar.
