— Mina föräldrar är värda att minnas, inte bara för mig utan även för eftervärlden och det är också min förhoppning med filmen, säger Roland Persson. Tyvärr har jag inte så mycket material om mamma men hon finns där i bakgrunden. Filmen har istället blivit fokus på min pappa Arne som är värd att minnas för den vanliga människa han var. Tidigare tänkte jag att det var historierna i sig som var viktiga att minnas, nu förstår jag att det är hans berättarröst, dialekt och personlighet jag vill bevara.
Roland menar att för inte så väldigt länge sedan tog man sig tid att sätta sig ner och berätta och lyssna på historier. Så är det inte riktigt idag.
– Man saknar berättelserna och folktraditionerna och om vi inte bevarar dem och för dem vidare kommer de snart att vara helt borta, säger Roland Persson.
Produktionen har pågått under många år där Roland lagt ner mycket jobb för att leta material. Nu efter biopremiären hoppas han på att få visa filmen i en något kortare version på olika filmfestivaler, för att på så vis bevara det förflutna till eftervärlden.
Roland som idag bor i Uppsala har även gjort andra dokumentärfilmer, bland annat "De blev våra mödrar" som används i utbildningssyfte i skolorna. Den handlar om Julianna "Juci" Löwi och Marta Rothstein som överlevde Auschwitz och Bergen-Belsen. Efter befrielsen kom de till Sverige och deras döttrar Susanne och Katarina har ägnat sina liv åt att berätta mödrarnas historia, för att den aldrig ska glömmas.
