Mats Nilsson har sin bas där han vill

Musikern och producenten Mats Nilsson laddar gärna batterierna hemma i Svegsbygden. Foto: Thomas Pedersen
Foto av författare

Thomas Pedersen

Mats Nilsson har haft musiken som heltidsjobb i hela sitt liv och i kväll kan hans bastoner höras i Anton Hagmans låt ”Kiss you goodbye” i Melodifestivalens andra chansen.
Så fort han kommer åt samlar han kraft i sin stuga vid Härjeåsjön, särskilt under vinterhalvåret och med dagens teknik kan han jobba var han än befinner sig.

– Vissa studiojobb kan jag göra här i Härjeåsjön om jag vill. Jag behöver bara min bas, ett ljudkort och min dator. Det är otroligt skönt för jag måste få en rejäl dos av både skoteråkning och fjälluft emellanåt, säger Mats.

Innan han hade fyllt 15 år fick han ett erbjudande om att börja spela på heltid i dansbandet Pippis. Dessförinnan hade han inte ens en tanke på att bli basist, det bara blev så.

– Musik var ständigt närvarande under min uppväxt. Morsan har berättat att jag började spela med till Svensktoppen på piano när jag var tre år gammal. Farsan spelade dragspel så jag följde med honom och spelade med dragspelsklubben när jag var typ sex sju år. ”Spelar du snabbare nu Nilsson, så ramlar du av stolen” sa Roland Cedermark till mig en gång, berättar Mats som först i fjortonårsåldern blev basist.

Musikläraren Johnny Wetterstrand satte då ihop ett husband på skolan med bland andra Kingen Karlsson, Staffan Bond Westfält, Perra Ericsson och Stefan Hallgren. En tämligen imponerande musikalisk laguppställning.

– Vi skulle göra en musikal som hette “Sång och dansspel år 2030”. Det var befintliga låtar med egenskrivna texter och det var inte så populärt att spela bas, den föll delvis på min lott. Jag fick senare provspela för Pippis och när de erbjöd mig att börja hoppade jag på. Att få spela på heltid vid 15 års ålder, jag kände mig ju som värsta rockstjärnan, berättar han.

Efter ungefär fem år ute på vägarna i danssvängen fick han nog.

– Jag ruttnade på att spela och började köra torvtraktor i stället, men så ringde Patrik Zackrisson och behövde en basist till sitt dåvarande band och efter ett antal övertalningsförsök tackade jag till slut ja till att vikariera. Då kände jag sedan att det är musik jag ska hålla på med.

Omkring 1991 gick flyttlasset till Stockholm där han snabbt fick ett kontrakt om att spela ett halvår på ett turisthotell på Rhodos och sedan var liksom bollen i rullning.

– Jag kom in bra i Stockholms musikliv, fick en bra start med mycket jobb och många bra kontakter. Sedan dess har jag frilansat.

Ted Gärdestad, Robert Broberg, Boppers och Carola är bara några tunga storstjärnor som Mats Nilsson har spelat med och han har bara gott att säga om allihop.

– De etablerade artisterna vet ju vad det handlar om. Vi är där på scenen tillsammans för att göra ett bra jobb, menar han.

Frilansmusicerandet har tagit Mats till många platser och otaliga situationer som han en dag skulle vilja ha på pränt i en bok.

– Ja, jag funderar faktiskt på det. Det är svårt att komma ihåg allt jag fått vara med om så det vore roligt att dokumentera vissa saker.

En sekvens han lyfter fram är den när han höll på att blir kvar i Beverly Hills efter att ha producerat en dansk artist.

– Jag blev erbjuden fast anställning som studiomusiker i en jättestor studio, men det passade inte just då. Vi skulle precis få barn och ärligt talat är jag nog för mycket lantis för att bo i Beverly Hills. Det var dock otroligt roligt bara att få erbjudandet, berättar Mats.

Under ett par års tid var han med i husbandet på musikalen Grease, som spelades på Göta Lejon och han beskriver det uppdraget som ganska rutinmässigt.

– Inklusive turnén blev det totalt 230 gig. Jag minns att Gert Fylking spelade mig ett spratt en gång. Han hade en fickplunta som rekvisita och en kväll räckte han över den till mig och jag tog en rejäl klunk. Jag trodde givetvis att det var vatten i den, men där trodde jag fel. Det var ren sprit så jag vaknade till ganska rejält kan jag säga, skrattar Mats.

I somras fyllde Mats 50 år men några planer på att trappa ned finns inte. I vår och sommar har han till exempel 15-20 jobb inbokade med Patrik Isaksson.

– Visst, det är bekvämt att jobba hemma, men det är fortfarande väldigt roligt att spela ute. Särskilt här hemma i Sveg, hemvändarpuben senast var ju en riktig höjdare. Det finns så många bra musiker som kommer härifrån, säger Mats.

Innan Mats fick jobbet i Pippis fick han provspela ”Return to sender” och det råder nog inga tvivel om att han ständigt kommer att returnera sig själv till var han en gång kommit ifrån.

– Det här är mitt smultronställe, här kan jag verkligen ladda batterierna, säger Mats Nilsson, som har sin bas där han vill.

Stugan i Härjeåsjön är Mats smultronställe. Foto: Thomas Pedersen
Stugan i Härjeåsjön är Mats smultronställe. Foto: Thomas Pedersen
Foto: Morgan Grip
Foto: Morgan Grip

Prenumerera på min YouTubekanal

Morgan Grip – I kameralinsen med Härjedalen som utgångspunkt. Det är självklart helt gratis!