Per Arne Helland, doktorand vid Institutet för nordiska språk, besökte i lördags Sveg för att berätta om sitt arbete med dialekter i Svegsbygden. Arbetet är en avhandling om dialekter i Härjedalen och planerad disputation ligger under våren 2019.
Under sitt arbete med dialekter i Sveg med omnejd har han haft stor hjälp av Hans Ersa att bolla frågor med. Hans finns tyvärr inte med oss längre, han gick nyligen bort och med honom gick en oerhörd historieskatt i graven. Det inte Hans visste om Svegsbygdens historia är knappast värt att veta.
– Det var ju tänkt att Hans skulle vara med här i dag, det var hans idé från början att göra en liten föreläsning om det vi jobbat fram, som vi också skulle kunna diskutera kring, säger Per Arne Helland.
En annan viktig man i hans doktorsavhandling är Olof Lindskog från Överberg. Olof föddes 1850 och han har på sitt alldeles egna sätt bevarat gamla härjedalska ord och uttryck.
Vad Olof inte visste när han 1920 samlade gamla härjedalska ord och uttryck, av rädsla att de annars skulle försvinna, var att jämnårige Johan August Lundell från Kläckeberga socken i Kalmar län, även han hade börjat intressera sig för svenska dialekter och uttal.
Lundell började läsa vid Uppsala universitet 1871 och några år innan Lindskog skrev sin ordlista på sitt eget sätt, för att bevara ord och uttal i Sveg och byarna runtomkring, hade Johan August Lundell gjort en grundläggande beskrivning av uttalen i det svenska språket, som den docent i fonetik han var. De fonetiska tecknen fanns alltså på pränt, men kom aldrig i Lindskogs händer. Vägen från Uppsala till Svegsbygden var helt enkelt för lång.
Olof Lindskogs arbete på amatörnivå är idag ändå oerhört värdefullt för eftervärlden, trots att han uppfann egna fonetiska tecken för många av uttalen.
Föreläsningen var mycket uppskattad och välbesökt och det blev även en hel del diskussioner kring olika uttal och betydelser byar emellan.
– Ingen dialekt är korrekt, säger Per Arne, allt talspråk förändras dessutom med tiden. För Svegs del har det inte funnits något kontinuerligt talspråk att bevara på samma sätt som i byarna runtomkring. Det har att göra med den stora inflyttningen långt tillbaka. Därför upplevs svegsmålet ha ett väldigt svenskt uttal.
