– Jag har alltid varit intresserad av kroppen och anatomi och hur allt fungerar, men jag har aldrig sett mig själv som någon läkare, förklarar Petra. Jag skulle ju bli journalist, det var klart sedan länge, så det blev en tvärvändning kan man lugnt säga.
Att komma in på läkarutbildningen i Sverige skulle dock visa sig vara svårt. Efter basåret där hon läste in de ämnen som saknades för att behörigheten skulle vara fullgod, försökte hon ett antal gånger men utan att ta sig in. Efter hand började hon så titta på andra möjligheter och på den vägen är det.
– Det var egentligen pappa som först kom med idén om att jag kunde studera utomlands istället och jag gillade först inte den tanken, berättar hon.
Men tanken fick gro lite och hon började läsa på om olika utbildningar i bland annat Lettland, Rumänien och Polen. Valet föll slutligen på Lettland och där studerar hon nu för fullt tillsammans med andra blivande läkare från olika håll i Europa.
– Vi är en ganska liten klass på åtta elever, från början var vi drygt tjugo, berättar Petra, men det har blivit färre och färre genom åren. Vi är några svenskar och norskar på skolan och det blir oftast att vi umgås, men annars är det människor från olika länder i Europa.
När Petra är utexaminerad läkare om två år kommer hon att kunna påbörja sin specialistutbildning direkt eftersom AT-tjänsten ingår i utbildningstiden. Just nu är hon inne på att utbilda sig till distriktsläkare och jobba här i Sveg.
– Distriktsläkarutbildningen är så bred och täcker så många olika områden och det skulle passa mig bäst. Jag vill gärna kunna bo här hemma och kunna jobba här. Jag kanske får räkna med att jobba på annat håll, men jag vill ändå ha min fasta punkt här, förklarar Petra.
Om ett par veckor återvänder hon till Riga efter en ganska lång vistelse hemma i Sverige, då hon har fått tillfälle att ladda batterierna ordentligt, något som är viktigt för att orka med. Vardagen i Riga är inte riktigt som den i Sveg, man ligger väldigt långt efter på många områden ute i samhället och det är något som kan bli påfrestande.
– Det är nog det som jag har det svårast med, säger Petra, Riga i sig är en väldigt fin stad, men jag behöver åka hem åtminstone en gång per månad för att jag ska må bra och orka med vardagen och studierna.
Till sommaren kommer hon att synas på Hälsocentralen i Sveg och förhoppningsvis även inom en snar framtid med titeln Petra Hammarberg, distriktsläkare.
