Annonser

I Vänsjö gör man kornmjöl på gammalt vis

Foto av författare

Jessica Grip

img_5603-1.jpg
Kerstin Söder sopar med van hand upp det malda kornmjölet som produceras i den gamla skvaltkvarnen. Foto: Morgan Grip
Varje år ägnar sig bygdegårdsföreningen i Vänsjö åt en lite annorlunda aktivitet. När vattenflödet är som högst passar man nämligen på att använda den gamla skvaltkvarnen, med anor från 1700-talet, till att mala kornmjöl. Vi passade på att göra ett besök för att se hur framställningen av det kanske mest ekologiska kornmjölet som går att få tag på härikring, faktiskt går till.

– Det här kräver sin tid, säger Staffan Söder, en av eldsjälarna i Vänsjö Bygdegårdsförening. Med den kapacitet som vattnet ger oss just nu får vi ut ungefär två kilo kornmjöl per timme. Man får inte ha bråttom när man håller på med gamla hantverk, jag säger som en bekant till mig en gång sa, tiden är min vän.

Kornet som används är ekologiskt odlat hos Staffans bror i Jämtland och frånsett frakten till Vänsjö är den ekologiska kedjan så maximal som den kan bli.

– Det blir ju inte mer ekologiskt än när naturen själv får göra jobbet, säger Staffan.

Här följer lite kuriosa kring kraftstationen i Vänsjö som Staffan har lyckats vaska fram ur gamla protokoll och anteckningar.

Kraftstationen i Vänsjö uppfördes på 1920-talet och är en klenod i stora mått mätt. Ända fram till 1950-talet levererade den likström till gårdarna i byn och användarna fick teckna sig som andelsägare. Som andelsägare hade man sedan rätt till fri framdragning av ledning och en fri lampa för ytterbelysning.

Från början hade man inga elmätare, istället hade man så kallade ackordlampor som man betalade en fast avgift för per år. Avgiftens storlek berodde på hur stark lampa man ville ha och ville man desutom ha en radioapparat fick man betala för den också. 1933 bestämde man att priset skulle vara fem kronor per radioapparat och år, vid den tiden fanns två radioapparater i Vänsjö men redan 1939 hade antalet stigit till femton. Kanske spelade de oroliga tiderna in då kriget hade brutit ut och radion blev än viktigare.

En gemensam elmotor fanns också som man fick låna när man skulle kapa ved.

Det var inte alltid problemfritt att driva gemensam kraftstation och att få betalt av abonnenterna och när man 1946 konstaterade att väggkontakterna som var avsedda för radioapparater även användes till lampor beslöts att nämnda väggkontakter skulle inmonteras på mätare och det skulle utföras av montör.

På 1940-talet renoverades dammarna av Emil Pålsson som åtogs sig jobbet för en summa av 1750 kronor, i den summan ingick även järn och hyvlat virke.

Så småningom kom nyare teknik och när man fick erbjudande från Härjeåns Kraft att ansluta sig till deras när såg man fördelarna med detta då man fick en mer stabil och avbrottsfri leverans av kraft och man var inte längre beroende av vattenflödet i ån.

Tyvärr var man tvungen att stänga ner kraftstationen för att få gå med, men byalaget med Roland Örndén i spetsen har nu sett till att det gamla turbinhjulet kan snurra igen efter att ha stått stilla i över 50 år. 

Bild 2

img_5595-1.jpg

Bild 3

img_5560.jpg

Bild 4

img_5558.jpg

Bild 5

img_5625.jpg

Bild 6

img_3087.jpg

Bildtext 2
Arne Halvarsson förklarar hur smart kvarnen är uppbyggd och att man med hjälp av luckor kan få kvarnhjulet att snurra åt två håll. Foto: Morgan Grip
Bildtext 3
Så här såg maskineriet för en kraftturbin ut på 1920-talet. Foto: Morgan Grip
Bildtext 4
Elledningarna såg lite annorlunda ut på den tiden, men lampan lyser när maskineriet är igång. Foto: Morgan Grip
Bildtext 5
Kraftstationen i Vänsjö, med kvarnen strax intill, en idyll i sig. Foto: Morgan Grip
Bildtext 6
– Med den kapacitet som vattnet ger oss just nu får vi ut ungefär två kilo kornmjöl per timme, säger Staffan Söder, en av eldsjälarna i Vänsjö Bygdegårdsförening. Foto: Thomas Pedersen
Annonser

Annonser
Prenumerera på min YouTubekanal

Morgan Grip – I kameralinsen med Härjedalen som utgångspunkt. Det är självklart helt gratis!