– Tanken kring ett sånt här projekt väcktes från början under den tid jag bodde på norra Grönland, dit många fotografer och filmteam kom för att berätta om denna exotiska plats på jorden. Det var dock aldrig någon som bodde där som berättade, något jag tyckte var konstigt, så det är egentligen en jättegammal idé, berättar Inga.
Pengarna till projektet har hon sökt hos Kulturbryggan som har regeringens uppdrag att stärka det nyskapande, oupptäckta och experimenterande kulturlivet i hela landet.
Inga vill åt de nyanländas syn på hur det är att komma hit, deras historier blir väldigt sällan hörda och det är något hon nu ser chansen att kunna ändra på.
– Under hösten kommer åtta asylsökande i kommunen att med bilder få berätta hur de upplever att leva och bo här. Jag kommer att fungera som handledare men det är deras röster som ska bli hörda, berättar Inga. Det finns väldigt många beskrivningar som görs av oss svenskar men det finns inga berättelser ur de anländas syn, menar Inga.
Utformningen av projektet kommer deltagarna tillsammans med Inga att kunna jobba fram och även hur en fortsättning och en senare presentation kan komma att se ut. Som den etnolog hon är får hon nu chansen att lyfta fram det som kanske annars inte får plats inom ramarna, något hon brinner för och som hon nu får chansen att jobba med, i ett ämne som ligger henne varmt om hjärtat.
– Det är deltagarnas historier som är det viktiga och jag vet sedan min tid som lärare i svenska för invandrare att det är väldigt många som tycker om att fotografera. Det ska de nu få göra och så snart som möjligt hoppas vi kunna synliggöra deras fotografier i någon form, förklarar Inga.
Idén har Inga även presenterat i det nätverk för kvinnliga fotografer i Sverige som hon är en del av och det är många av dem som har nappat på den.
– Min tanke är att vi nu utvecklar en metod som kan användas i hela landet och sedan användas till exempel i skolor, avslutar Inga som också ser projektet som ett sätt att motverka rasism.
