Så är då dagen kommen. Efter lång och tålmodig nedräkning, adventslucka för adventslucka, är det äntligen dags för barnen att öppna lucka 24. Efterlängtad final på tre och en halv veckas spänd väntan på julafton och det traditionella knackande på dörren: Finns det några snälla barn här? som givetvis barnen redan vet svaret på, besvarat med ett klart och tydligt ”ja” som den röstförvrängde, brummande vitskäggige tomten med röd toppluva glatt tar till sitt hjärta.
Lite kuriosa. För den i Sverige mest kände författaren, August Strindberg, fanns ingen tomte utan en ”okänd mansperson i uppslagen krage, svarta mustascher och glasögon”. Läs och njut, stor stilist och rolig som han sinsemellan var, August Strindberg i skriften Gamla Stockholm:
”Julaftonen är äntligen inne. Förmiddagen är mycket lång, ehuru förhoppningsfull. Julgranen har anlänt, och sedan dess fot befunnits obrukbar, står den stackarn’ på lut i ett hörn tills drängen hunnit tillyxa en ny fot. Då klädes den i färgade pappersstjärnor och glaskulor, och i grenarnes ändar sättes bitar av vaxstapel. Så hängas Nisse och Nasse i högsta gren och Julbocken och hela ståten av äpplen och nötter.
Det lider fram åt middan, men föräldrarna äro ännu icke synliga, de äro ute i stan. I köket finnes blott en enda tjänare som passar grytorna. Middagen infaller, men någon middag synes icke, utan man får anvisning att gå ut i köket och äta franska bröd doppade i en av de stora grytorna. Det börjar skymma, men ljus tändas icke. Vid femtiden anlända föräldrarne, till det yttre lugna som vanligt, men tomhänta. De hade nämligen, efter vad som sedan visar sig, gjort sina uppköp för fjorton dagar sedan, och en liten bror kan skvallra, att han trampat i en klädkorg full med paket, då han sist lekte kurragömma i garderoben.
Klockan 6 höres en våldsam ringning, och en okänd mansperson i uppslagen krage, svarta mustascher och glasögon kommer in, frågar med barsk stämma om herrskapet det och det bor här, varpå han överlämnar ett större paket, som genast in i den omskvallrande garderoben. Ett par minuter efter hans avgång anländer – det slår aldrig fel – morbror Palle, det är familjens Rupert Knecht den gamle ungkarlen, barnens glade vän, men han har ingenting med sig. Med ledsen min förklarar han, att han kom så sent från sitt arbete, att han icke hunnit köpa något men nästa jul så skall han komma ihåg sig bättre. Han låter undersöka sina fickor, och de befinnas verkligen tomma.
Senare på kvällen visar det sig dock, att en mängd små gåvor icke kunna hava haft någon annan givare än den tomhänte morbror Palle, vilken nu misstänktes att ha stått i något intimt förhållande till den okände herren som ringde så hårt”.
I Strindbergs fall blev det alltså till slut morbror Palle, den tidens jultomte och barnens glade vän, som ”på sannolika skäl, den högre misstankegraden” ringades in som den okände givaren av gåvor till barnen. Men vad med vår egen jultomte? Här krävs ingen förundersökning utan här handlar det per definition om en fullständig och perfekt person som alltid kommer på julafton när pappa är och köper tidning. Gladlynt och överviktig med vitt skägg och näsa som körsbär samt skyddsängel för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade och tjuvar som ångrat sig. Tomten är tomten.
Nu över till något annat. Det som saknas Sveg julafton 2018 är girlanderna, sammanflätade grankvistar till prydnad, de kulörta lamporna upphängda från lyktstolpar och väggfasader i Svegs centrum. Det som tröstar är hemmen med sina uppsatta adventsstjärnor och framställda adventsstakar som talar om att vi går ljusare tider till mötes. Strömmande ljussken som varsamt tas om hand av vintermörkret och lyser upp i kalla midvinternatten (alternativt varma midvinternatten, beroende på hur SMHI har skött det hela skulle en och annan skadeglad säga). En annan källa som gör oss glada till sinnet är onekligen det efterlängtade julbordet och all dess läckerheter på bordsdukar med mönster av tomtar och tomtenissar, domherrar och talgoxar. En kick-off för såväl salivproduktionen som julstämningen, julmusiken och julminglet. ”Fett bra” som dagens ”sjukt bra” ungdomar skulle säga, motsatsen till ”friskt dåligt” eller hur man nu ska tackla den nya vokabulären?
Hade gärna senare på julaftonskvällen – som många hade hoppats på – få lyssna till körsång i Svegs kyrka med de klassiska julsångerna. Men tyvärr ingen körsång men väl julnattsmässa med prästen Lars Stenman och kantor Göran Enegård som framför O’ helga natt och för alla bland annat julpsalm nr 122 ”Dagen är kommen – Adeste fideles”. I Lillhärdal inte någon traditionell julotta (det har nog inte hänt på hundra år) och heller inte någon mässa med körsång. Vi får nu istället innerligen hoppas att körsången återkommer nästa år. Julottorna är i år förlagda till Älvros och Linsells kyrkor.
Apropå hopp är Jesusbarnets ankomst för många en förhoppning om förändring i världen till det bättre, till det många söker idag; sinnesro, bort från stress och alltmer galopperande jakt på status och prylar. Och varför inte – med handen på hjärtat – ställa oss frågan vad är egentligen lycka? Kanske finns svaret i de tänkvärda rader som vår käre far hade tecknat ned på ett papper som letade sig fram efter hans bortgång:
LYCKA
Att kunna känna dofter
från rosor, reseda lövkoja
kunna höra barn som leker i koja
Att kunna glädja någon
som har det svårt
och inte bara tänka
Vi och vårt
Det tror jag är lycka
Ber att få avsluta med vackra julsången ”Nu tändas tusen juleljus”, psalm 116 i svenska psalmboken, som många av oss sjungit i kyrkan eller hemmavid – och samtidigt önska Er alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År!
Nu tändas tusen juleljus
på jordens mörka rund,
och tusen tusen stråla ock
på himlens djupblå grund
Och över stad och land ikväll
går julens glada bud,
att född är Herren Jesus Krist,
vår Frälsare och Gud.
Text: Emmy Köhler (1898), Musik: Emmy Köhler (1898)
