– Vi har aldrig gått någon kurs för att lära oss spelet, vi lärde oss själva eftersom och vi var väldigt aktiva under en period, berättar Göta. Alla som går in i pensionsåldern borde passa på att lära sig spela bridge, tycker hon. Bridgen har hjälpt oss att hålla i gång genom åren och man glömmer bort både krämpor och annat medan man spelar.
Paret har flyttat runt en del men bridgen har alltid funnits där. I Söderhamn fick de börja i en klubb en gång men de skulle inte tro att de fick börja i division 1 inte.
– Vi frågade om vi fick vara med men vi skulle ha klart för oss att vi fick börja i division 2, berättar Göta. Vi var ju glada att vi fick vara med och vi slog till att vinna också, så alla trodde att vi kunde spelet, att vi var experter, skrattar hon. Så gick det till när vi fick en plats i division 1 i Söderhamn.
Göta blev svårt sjuk under en period så då blev det lite uppehåll i spelandet, Olle spelade dock lite mellan varven tillsammans med andra partners. Det skulle ta flera år innan hon var tillbaka vid bridgebordet och de kunde återuppta sitt stora gemensamma intresse. De har också skapat sig många fina vänskaper runt om i landet och spelat hem många fina vinster.
– Numera håller vi oss mest till varandra, det är inte lönt att fråga om någon vill spela med en när man är över 90 år, skrattar de. Vi har sagt till de övriga i klubben att om vi börjar bli för gaggiga så får de skicka hem oss.
Åldern verkar dock inte ha så stor betydelse i bridgens värld. Båda har skördat framgångar i Härjedalsmästerskapet i Mixed även på äldre dagar. Göta tog med det första guldet till hemmet från just den tävlingen då hon spelade tillsammans med Lennart Karlsson, eftersom Olle svek henne och bestämde sig för att delta i tävlingen med en annan partner.
– Tji fick han, säger Göta med glimten i ögat, han skulle ha hållit sig till mig.
För tre år sedan vann de Härjedalsmästerskapet i Mixed och förra året spelade de så bra att de kom på en andra plats, endast två poäng efter segrarna, så det kommer nog att dröja länge innan de blir gaggiga nog för att bli hemskickade.
Båda är överens om att man inte får bli sur om man förlorar men att det är väldigt roligt när det går bra.
– Vi har lärt oss acceptera att det blir fel ibland, det är sådant som händer och det är ingen mening att lägga någon större vikt på det, avslutar Olle och Göta innan de tar plats vid bordet.
