– Jag ser alltid olika typer av konstverk som naturen har skapat och som jag bara måste ta med mig hem och ställa iordning, förklarar Evert Eriksson. Något som dottern Åsa kan intyga.
– Pappa har alltid varit i sin snickarbod och knåpat och var vi ute i skogen kunde han plötsligt stå på huvudet i någon buske där han hade hittat något värdefullt att ta med hem, berättar Åsa Evertsdotter.
Det är också Åsa som ligger bakom att utställningen nu finns uppsatt. Hon bestämde sig för länge sedan att hennes pappas konst skulle visas för allmänheten.
– I samma veva som vi började packa flyttlasset från Uppsala bestämde vi oss för att ställa ut alstren här i Ljushallen, förklarar Åsa.
Under måndagseftermiddagen hölls välbesökt vernissage där det blev många kära återseenden då många av Everts gamla kollegor från lärartiden vid Södra skolan passade på att besöka utställningen på öppningsdagen.
Evert Eriksson bodde i Herrö mellan 1958 och 2002 då han flyttade till Uppsala. Nyligen flyttade han tillbaka till Härjedalen och bor numera i Sveg. Tidigare har han även ställt ut på bland annat skogsmuseet Silvanum i Gävle och Heagården i Halmstad.
Vad är då en brandlyra och en vril?
En brandlyra, eller brandljud som det också kallas hämtas från tallar som en gång i tiden överlevt en skogsbrand. Man hittar dem nedtill på stammen. På trädets läsida, där lågorna och bränngaserna stannar längre genom virvelbildning, dör en del av kambiet och barken faller av från de angripna delarna av stammen.
Vrilar bildas oftast när träden infekteras av bakterier och förekommer på många olika träd. De fula gubbarna som egentligen inte alls är fula, får betraktaren själv gissa ursprung och avsikt med.
Utställningen finns att ta del av fram till den 26 november.
