Flitens lampa – tårar av kärlek – en ödesmättad kärlekshistoria i Sveg

När jag började att skriva på den här artikeln sökte jag mig tillbaka i tiden till 1970 då succéfilmen Love Story hade premiär med Ryan O´Neal och Ali MacGraw i huvudrollerna.

Filmens Jenny, fattig musikstuderande, och Oliver som Harvardstudent blir handlöst förälskade i varandra. En film som fyllde gråtfyllda salonger då beskedet kom att Jennifer drabbats av cancer och vi får följa hennes kamp mot sjukdomen och kärleken till Oliver som slutar med att Jenny går bort.

Många näsdukar där i salongerna. Och känslig som jag var rann tårarna, endast 17 år gammal.

Den här berättelsen handlar också om en ödesmättad kärlek mellan Svegsfotografen Aron Persson och hans älskade Milda då livet kom att stå på spel för Milda. Alltför tidigt går hon bort 1925 i TBC, turberkulos, som i början av förra seklet årligen skördade 12 000 människoliv. Milda blev endast 27 år gammal.

Aron får i unga år våren 1918 en läromästare i Svegsfotografen Oscar Ohlsson som under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet står för en rik samling fotografier från Svegsbygden samt en mängd personporträtt.

Oscar Ohlsson flyttade 1922 till Östersund där han sedan tidigare hade en fotobutik och ateljé. Aron tar samma år över fotoateljén på Kyrkogatan och flyttar denna till Berggatan där Milda med stort intresse intresserar sig för fotografering.

Hon visar sig ha känsla för yrket och hinner med att dokumentera såväl människor som omgivning från Svegsbygden innan hon tragiskt går bort 1925. Milda var kreativ och företagsam. Lyckan hos Milda och Aron var fullständig. De gifte sig 1 november 1922 i Stockholm hos släkt och vänner och fick ett år senare dottern Karin.

Tyngd av sorg efter Mildas bortgång går Aron vidare i livet med tårar av kärlek. Milda, hon stannade kvar i Arons hjärta livet ut.

I fotoaffären på Berggatan fortsatte han framkalla porträttbilder, fotografier från utomhusarbete där han fångade natur, händelser, sportaktiviteter och travtävlingar på Ljusnan vintertid samt sålde fotoartiklar.

På äldre dagar satt Aron ofta i Svegs kyrkogård vid fina sommardagar under öppen blå himmel och mindes, berättade min mamma Lillan Hansson som gjorde Aron sällskap för samtal om diverse livets betingelser.

Aron blev hedervärda 95 år. På äldre dagar blev han närapå blind efter ett långt liv med ögat och kameran intimt förbundna med varandra. Trots försämrad syn bjöd Aron alltid på ett vänligt leende när han träffade på folk. Bodde då på Dalagatan 10 B i centrala Sveg.

Eleonor Remmets, 67 år, dotter till Karin och bosatt i Skellefteå, minns morfar Aron och de underbara somrarna i Byheden på gränsen till Byvallen som ung flicka:

– Som barnbarn till Erik-Aron tillbringade jag och min fem år yngre bror Kristian somrarna i Byheden. Vår mamma Karin var hemma med oss när vi var små, så efter Midsommar åkte vi upp med nattåget från Stockholm. Bara det var ett äventyr.

– Minns att vi åkte till Östersund och där bytte till rälsbuss som tog oss till Sveg. Nu väntade en härlig sommar, Vår pappa Roger anslöt när han hade semester. Att leva utan rinnandevatten, vedspis och med utedass var spännande för en Stockholmstjej. Jag som alltid tyckt om djur trivdes med att ha kor, höns och häst så nära. Här fanns också kalkoner under ett par år i Hem-i-gårn (Hea).

– Ofta hade jag med en kamrat att leka med. Vi hade inte bil på den här tiden så skulle vi någonstans cyklade vi. Varma dagar blev det cykeltur till Vallsjön där vi badade. Jag minns inte om vi cyklade till Bodarsjön och fäbodvallarna där, vi kanske fick skjuts. Hem-i-gårn (Hea) hade korna där på sommaren som Anna och Märta Halvarsson hade bufört till fäbodvallen.

– Vi hälsade på och blev bjudna på varma små platta bullar med smör på, mastiga sådana, gjorda av riven rå potatis, som säterkullan ofta lagade till sig själv. Degen gjordes av vassla och skrädmjöl, kokades i vassla och formades till små runda bullar. Kommer också ihåg kesmus (ostmassa med kanel, socker och gräddmjölk).

– Ibland sov vi över i vår fäbod nästgårds. På sjön rodde vi fiskedrag som var extra spännande, fick väl upp någon fisk då och då.

– Mesta tiden var vi hemma på gården Bort-i-gårn där det alltid fanns något att göra. Ladugården var full av gamla spännande saker. Här lekte vi kurragömma. Bäcken och skogen var också bra lekställen.

– När jag var liten bodde morfar Erik-Aron, hans bror Wilhelm och Sofia Andersson på gården. Sofia var hushållerska. Hon lagade god mat och bakade goda bullar och kakor. Fick vi barn välja så blev det plättar med Sofias goda jordgubbs- och rabarbersylt. Den sylten talar vi om än idag jag och min kamrat Josefine som var med då. 

– När Wilhelm dog köpte Sofia en lägenhet i Sveg. Sofia och morfar bodde där på vintrarna och på somrarna i Byheden. Jag tror att båda två trivdes med den lösningen. Tyvärr så brann stora huset i slutet av 70- eller början av 80-talet.

– Morfar blev nästan blind på gamla dagar. Ibland ville jag fråga honom om något jag hade hittat i ladugården. Det kunde vara ett verktyg eller ett bruksföremål som jag inte visste vad det var. Han satt och kände på föremålet koncentrerat en lång stund, sedan talade han om vad det var. Nu när jag själv närmar mig 70 önskar jag att jag hade frågat mer. Så mycket han visste om en svunnen tid.

Här följer ett urval ur Karin Engbergs fotosamling från Sveg för över 100 år sedan:

Ett postumt tack till Karin Engberg att jag fick del av dokumentationen över pappa Aron och mamma Mildas liv, gärning och fotosamling. Ett varmt tack till Karins dotter Eleonor Remmets i Skellefteå som delat med sig av minnena av morfar Aron Persson.

Karin Engbergs omfattande fotosamling finns bevarad hos Svegs hembygdsförening, Gammelgården. En uppsättning guldägg till gamla fotografier med övriga Gammelgårdens gamla klenoder som för närvarande inte finns tillgängliga på grund av vatten- och fuktskador. Finns dock en uppsättning av fotosamlingen med närmare 2 000 bilder digitalt att ta del på Jämtlands läns museum, Jamtli. Klicka här för att ta del av bildarkivet!