Leif Lindström, 61 år, gick i unga år och funderade på om han verkligen skulle bli ICA-handlare eller inte men så händer det. Under värnpliktstjänstgöringen i Boden 1979 får han tid att grunna på frågan, ska eller vill bli ICA-handlare?
Efter en tid landar han i vill som kommer att glädja pappa Sven, ICA-handlare i många verksamma år. Sven och Viola Lindström som den 1 mars 1964 anländer till Sveg och flyttar in på övervåningen till Lars Y Carlströms Livs vid Dalagatan och en kort tid driver ”Centrum-Livs”. Därefter gick flyttlasset till Svegs Snabbköp i hörnan av Härjedalsgatan/Herrögatan.
Filip och Folke flyttade senare över till nybyggda (1959) HSB-huset Dalagatan 10 i källarplanet där vi som smågrabbar sprang och hejade på snälla Folke och imponerades av Filip Blixts pyramid av skor. Före Lars Y Carlströms Livs hette affären ”Wahlströms”, byggnadsår 1910. Foto: privat
Där bakom Hagströms blomsteraffär och lite längre bort Folkans Kondis som var del av populära Folkets Hus med dess biograf, danstillställningar och föreningsliv. Foto: Bo Jansson
Affären drevs av driftige Sven Englund som 1916 även byggde fastighet med lägenheter som med tiden blev Hotell Härjedalen vid Vallarvägen. Foto genom Yvonne Kristoffersson, Sveg
Sven Lindström
Sven Lindström (1934-2007) var född och uppvuxen på en bondgård i byn Nederede nära Stöde där blivande hustrun Viola hade sin föräldragård. Sven började handlarbanan som Konsumföreståndare i Liden, därefter Sundsvall och sedan Sveg som privathandlare fram till pensioneringen.
Pappa var en arbetsmyra
Jag har många fina minnen av pappa. Han lärde mig tidigt att bemöta människor med värdighet, vänlighet och trevligt bemötande. Alla människors lika värde var viktigt för honom. Nere i affären hade han ett litet kontor med alla papper att hålla reda på. Blev mycket kvällsarbete där, långa dagar och helger. Pappa var en arbetsmyra.
Fick ibland följa med på utkörning av varor. Minns den vågiga vägen, rena berg-och dalbanan, över Vembron till Mosätt och vidare till Herrö. Så himla kul att få vara med om färderna till byarna i svegsbygden. Något som också var kul, det har mamma berättat för mig, var tiden från Carlströms när jag fick träffa de snälla farbröderna som kom från skogen för att handla och där bakom Carlströmsgården dricka en välförtjänt pilsner efter en veckas skogsjobb. Där avhandlades diverse samtalsämnen har jag förstått.
På Svegs Snabbköp sprang jag som femåring i affären och utomhus lekte med nyvunna kompisar som Göran Carlström och Tommy Eriksson. Min tre år äldre syster Carina, hon hade fullt upp med sitt tjejgäng som hon gick i skolgång med. I själva affären fick jag en vuxenkompis i Elof Bergman som jobbade i charken tillsammans med Ingrid Einebrant (1927-2015).
1939 sökte han en utannonserad tjänst hos Einar Eliasson som hade livsmedelsbutik i Sveg mitt emot gamla Handelsbanken vid korsningen Härjedalsgatan/Jämtlandsgatan. Elof och Anna-Greta var då nygifta.
Arbetsgivare under åren i Sveg efter Eliassons var Gretas Livs och Svegs Snabbköp under Sven Lindström, berättar sonen Bo Bergman bosatt i Linköping. Foto: privat
Affären blev ens liv. Även om pappa och mamma senare 1970 öppnade Centralhallen vid fyrvägskorsningen så fanns ju hemmet kvar på Härjedalsgatan. Med tiden kom nya kompisar in i bilden; bröderna Kristofferson, Lars, Mats och lille Pär som hängde runt storebröderna, Mårten Nilsson, Lars-Arne Hansson (Haldosén), Christer och Ronny Nordqvist, Stig Brandvolt, Thomas Enström och Jörgen Hagberg.
1974 när jag var fjorton år fick jag mitt första sommarlovsjobb. Sålde souvenirer tillsammans med kompisarna vid fyrvägskorsningen. Då kom det en del turister, främst tyskar som köpte älgsouvenirer, inte att jämföra med den växande sommarturism vi nu ser.
1976 bytte Svegs Snabbköp namn till ICA-jouren med lördags- och söndagsöppet. Bostaden hade vi fortsatt på övervåningen till affären. Carina och jag hade alltid nära till våra föräldrar. Det var en trygghet. Mamma Viola jobbade i kassan, allt från Carlströmstiden till början av ICA Supermarket. När lillasyster Pernilla föddes 1968 blev det som för mammor förändring i vardagen men efter tid kom en dagmamma i Kerstin Enström som gjorde att hon kunde fortsätta med kassaarbetet. (1972 kom lanseringen av förskola som det officiella samlingsnamnet för både del- och heltidsomsorg som ett resultat av barnstugeutredningen som hade tillsatts 1968).
Centralhallen växer i affärsvolym och personalstyrka. Det stora lyftet kom 1983 då vi ändrade öppethållandet till kl 09-19 och det vid en tid då vinterturismen tar fart. 1987 bygger vi ut Centralhallen till det dubbla. 1991 öppnar vi upp källaren med Härjedalens enda rulltrappa.
Vi, pappa, mamma och jag, har varit lyckligt lottade under åren med en kompetent, engagerad och lojal personal som vi tagit med på utflykter, fester och resor i skapandet av kamratskap och sammanhållning. Idag är personalstyrkan uppe i 45-50 anställda.
Övre raden från vänster: Cathrine Norrbelius, Morgan Öhman, Mikael Johansson, Jarl-Erik ”Jalle” Johnsson, Janne Eriksson, Lasse Hamberg, Torbjörn Lindholm och Sven Lindström.
Mellanraden från vänster: Gunvor Salomonsson, Anneli Erlingsson, Kerstin Axelsson, Ulla-Britt Larsson, Viola Lindström, Carina Eckerbom, Ann-Katrin Boqvist, Gerd Cedermark och Ingrid Einebrandt.
Nedre raden från vänster: Marie Lindström, Anita Johansson, Eva Hoflund, Maud Eriksson, Ann Danielsson, Anneli Fundin, Vivian Hansson och Linda Karlsson. Längst fram: Leif Lindström. Foto: privat
Jalle -älskad av alla
Vill särskilt nämna en medarbetare som imponerade djupt på mig och kommer alltid att minnas. Jalle, Jarl-Erik Johnsson (1955-2009), som var en stor tillgång i vår butik. Älskad av alla.
Behjälplig kunderna som han bemötte med värme, omsorg och friska fläktar som många minns med stort hjärta. Var duktig på att känna av kundernas önskan om alltifrån en god fransyska och julskinka till en falukorvsbit.
Här är han ute i andra fiskevatten och prövar på fiskelyckan, nämligen Storsjö Kapell och dess Storsjön. Vacker fjällby belägen i Ljungans dalgång varifrån Jalles käresta Mona-Lisa hade sitt föräldrahem. En by i norra delen av Härjedalen omgiven av skogar och fjäll. Helagsfjället med Sveriges sydligaste glaciär och Lunndörrsfjällen med mäktiga Storådörren i blickfånget. Foto: privat
Uppväxten
Finns naturligtvis många minnen från uppväxten på Härjedalsgatan. Ett fint minne är när Carina och jag kom hem från skolan så gick vi ner till affären och hämtade nybakta småfrallor som Lasse Lind på Svegs Bageri hade bakat. Inte bara dessa. Lasses ”rågslafs” var en höjdare som mellanmål vill jag lova.
Ett annat kärt minne är pappas intresse för idrott, allätare som han var, fotboll, friidrott och bridge med mera som han delade med kompisen Kurt Nordqvist (1936-2009).
Småbusig som alla andra grabbar – men snäll hemma
Norra Skolan? Ja, de skolåren var uppfostrande och lärorika med flertal bra lärare. Hade justa klasskamrater som Karin Söderqvist, Berit Kristoffersson, Jörgen Hagberg, Tomas Enström och Thomas Olofsson för att nämna några.
Alla under ledning av vår klasslärare, folkskollärare Alva Risberg som inte alltid var på bästa humör, den gamla stammens stränga folkskollärare. Till min mamma hade hon sagt att jag var busig. Jag som själv tyckte jag var snäll hemma. Gjorde som många andra, sköt gummisnoddar på varandra i klassrummet med flera bustricks (läs Buttericks), småpotatis i jämförelse med dagens skolvärld.
Ett roligt minne är gymnastiklektionerna med Alva Risberg i gymnastiksalen högst upp i Norra skolan. Där skulle vi böja knä, sträcka ut armarna, framåt böj och bakåt, räta på ryggen och stå på tå. Hålla boll, lyfta den högt och rytmiskt snurra runt i likhet med de berömda Idlaflickorna. I ljuset av det kan man gott konstatera att svensk skolidrott har gått framåt. Det roliga i kråksången är att min kära Marie och jag och Sebastian flyttade 1988 in i Bertil och Alva Risbergs hus på Fogdegatan. Sebastians lillasyster Mikaela föddes året efter.
Övre raden från vänster: Elisabeth Emanuelsson, Helli Hultgren, Margareta Sveding, Sven-Åke Andersson, Stefan Eriksson, Martin Hallén, Leif Lindström, Svante Persson, Thomas Andersson, Thomas Olofsson, Irene Holmgren, Tomas Enström, Siv Larsson, Jörgen Hagberg.
Nedre från vänster. Berit Kristoffersson, Karin Söderqvist, Olov Dejerud, Bengt Olsson, Christer Boqvist.
Favoritintresse – vid sidan av livet som ICA-handlare?
Familjen givetvis, Marie, barnen och barnbarnen. På andra plats musiken som håller mig i gång varje dag. Lyssnar mycket till olika slags musik, allt i princip. Musikådran fick jag i arv tidigt efter farfar Olof Lindström som var duktig violinist och mamma Viola, idag 85 år gammal, som alltid har låtit tonerna ljuda från sitt dragspel.
Umgicks i 14-15 års åldern med Håkan Hallstensson som hade bildat band som jag hängde på när de övade i Södra Skolans lokaler med Tommy Hansson som gruppens mentor. Jag fick frågan om jag kunde vara med som sångare och på den frågan svarade jag gladeligen ja. Bandet gavs namnet Leif-Håkans. Tommy på gitarr och klaviatur, piano och orgel, Håkan gitarr, Peter bas, Arne Duberg gitarr och Åke Westling på trummor.
Till vår glädje fick vi börja spela offentligt. Danstillställningar var ju många på den här tiden på 70-talet. Saknades inte anbud. Vi spelade i byarna i Härjedalen, hembygdsgårdar och högfjällshotell. En vecka låg vi på Ramundbergets Högfjällshotell, det var det närmaste vi kom lyxspelning. Ett krux var att ingen av oss hade körkort, så det blev våra föräldrar som körde oss. Arne Dubergs pappa Axel, Tommys farbror Lasse som själv var musikalisk, Ragnar Eckerbom och pappa Sven. Fantastiskt rolig tid som utökades med spelningar i Norge, bland annat Brekken.
Att bo och leva i Sveg
Sveg är ett bra ställe att bo och leva på. Ett kommuncentrum med omnejd som jag innerligen hoppas och tror på. Kan vi bara stärka Sveg som samhälle, hålla samman med gemensamma krafter, och få ett efterlängtat slut på covid-19, som trots allt fört med sig det positiva i en ändrad syn på landsbygden, så kommer det att ljusna. Allt fler vill lämna storstadslivet.
Här har vi närhet till natur, friluftsbefrämjande aktiviteter, god hälsa genom tillgång till simhall, ishall, ridhus, skidstadion, skidgymnasium, slalombacke, Svegsbygdens skoterklubb med 35 mil skoterled och inte minst en curlinghall som fostrat flera OS-guldmedaljörer med flera aktiviteter samt direktflyg Sveg-Arlanda.
Sebastian Lindström, tredje generationen ICA-handlare
Sebastian,som efter många år av arbete i butiken och från en början gymnasieekonom med grundläggande kunskaper i företagsekonomi, har ingått kompanjonskap med pappa Leif som fortsatt stannar kvar som ovärderligt bollplank. Och Sebastian, han känner sig verkligen ”taggad” (peppad) i förvaltandet av det farfar byggt upp och pappa fört vidare:
Men det kräver hårt arbete, det ska man inte sticka under stol med. Som ung pojk såg jag nackdelar med det här jobbet. Pappa och mamma jobbade mycket, pappa framför allt som var mycket borta, sena kvällar. När jag mognade, blev större, såg jag även fördelar. Att få vara sin egen, skapa sin egen verksamhet och samtidigt se andra människor växa. Att investera i våra medarbetare. Här har vi en fin historia av duktiga och lojala medarbetare som har stor del i vår framgång.
Det handlar också om att vara lyhörd inför kunderna och tillgodose deras förväntningar och behov. Möta kunden rakt och ärligt och då vi bor på en liten ort krävs det heller inte några krusiduller hit och dit och härjedalingen står ju stilla när vi pratar med varandra. Inget storstadsjäkt eller överdriven stress. Gillar särskilt att tala med äldre människor, där det visar sig att det finns många ensamma människor omkring oss som uppskattar ett vänligt samtal som jag hoppas gör gott.
Sett till butiken måste vi våga, våga vara innovativa, investeringsvilliga i hårdvara och investera i ny utrustning. Gå i takt med tiden, trender kommer ju och går. Nu handlar det mycket om hälsosamma och klimatsmarta val. Vi jobbar ständigt med att minska vår klimatpåverkan med energieffektiviserande åtgärder. Vi har solcellsanläggning på taket och senaste nytt på kylteknikområdet som vi häromåret installerade. Med denna konvertering av kylanläggning har vi fått ner vår energiförbrukning med 20 procent som varit vårt klimatmål och nu lyckats med.
Fotnot:
Göran Carlström som nämns i texten kommer att finnas med i ett reportage nästa år om pappa Lars Y Carlströms Livs och aktiviteterna omkring den stora Carlströmsgården där Göran med kombattanter levde glada dagar i centrala Sveg, flickor och pojkar som berättar vad de hade för sig på 60-talet.
Till Er alla ett Gott Nytt År och God fortsättning på nya året 2022.
