– Det finns nästan hur många trick som helst, berättar Martin.
Själva grunderna i hoppen är så kallade grabtrick, där man tar tag i speciella handtag som sitter i dynan, sen finns det en mängd olika styrtrick där man använder styret att trixa med.
– Bakåtvolten, den så kallade "backflippen" är nog den som är svårast, tycker han.
Sporten som ingår i X-Games utvecklas hela tiden och det är hård konkurrens, det skulle vara roligt att få åka utomlands för att delta i någon show, men då krävs det intensiv träning förklarar Martin.
Ett träningsläger till Trondheim är inplanerat inom kort, där finns en anläggning med skumgummibad där man kan mäta in rätt avstånd för ansats o.s.v. för att kunna sätta det perfekta hoppet.
– Sedan kan man ta med sig måtten hem och göra iordning anläggningen här på hemmaplan, men man vill gärna ha ett mjukt underlag att landa på innan man har fått till rätt avstånd, så att man inte slår halvt ihjäl sig menar han, så anläggningen i Norge är perfekt.
Förra påsken deltog Martin i en show där han landade så olyckligt att han skadade knäet, det satte stopp för fortsatt hoppande under året.
– Det har varit en kämpig tid att komma tillbaka berättar han, men nu känner jag mig redo att trampa igång igen.
På frågan om han inte är rädd när han hoppar svarar han
– Visst är jag nervös innan, men när jag sätter mig på skotern är det som bortblåst säger han lugnt.
Visst vore det roligt om det fanns möjlighet att anordna en show här på hemmaplan så att vi kan se Martin live på sin racingmaskin, en Polaris IQ 600, med en vikt på 220 kg, 12 meter upp i luften. Det krävs stort mod och mycket skicklighet till att utöva något sådant.
