I väntan på julen och ett efterlängtat jullov kommer här en tidig julklapp inslagen med girlander, julkrans, små tomtenissar och pepparkakshjärtan från den gamla goda tiden på ”Kornan”.
En tillbakablick på Optimismens år som präglade 60-talet. Kornbergs konditori och grillbar under ledning av Torsten Hamrén och som dessförinnan drevs av Torstens faster Anna Kornberg (f. Hamrén) från 1942. Två arbetsmyror, eldsjälar och förebilder för många i Svegsbygden.
Torsten (1914-1983) utmärkte sig för att ha flera järn i elden dagarna i ända. Det gällde också hans kära hustru Ingrid (1918-2002).
Margareta Hamrén, kåkstadbrud, född 1952, idag bosatt i Vaxholm:
”Det fanns två dagar då vi barn fick ha pappa och mamma alldeles för oss själva och det var på julafton halva dagen och hela juldagen då Kornan stängde, berättar dottern Margareta Hamrén, 70 år, sedan länge bosatt i Vaxholm men för evigt med hjärtat i Sveg.
Förväntningarna på julen började redan vid Skyltsöndagen. Köpingens alla butiksinnehavare hade tidigt satt brunpapper för fönstren och spänningen steg. I slutet av 50-talet var det fantastiskt när Ljungbergs rev papperet och alla vi barn fick trycka näsan mot rutan och titta på alla fantastiska leksaker – och försöka stava till det vi ville ha på önskelistan.
Som tonåring i början av 60-talet blev önskelistan annorlunda. Vi var flera Svegsungdomar som fick agera levande skyltdockor i Anderssons fönster på Skyltsöndagen. Nervöst och väldigt spännande med alla som stod ute i snön och tittade på oss när vi svängde runt i skyltfönstren, gick nerför spiraltrappan till källaren, bytte om till nästa kreation och sprang upp igen. Anderssons personal hjälpte oss med påklädningen och som tack fick vi välja ett av de plagg vi burit. I mitt fall en vit pyjamas med röda prickar, som jag aldrig glömmer.
Och ännu lite senare på 60-talet var det inte längre skyltfönstren vid juletid som lockade. På juldagskvällen ville alla ta sig ut och träffa kompisar, men allt var ju stängt. Till och med Kornan. Inte en kotte på köpingen. Det enda alternativet i närområdet: dans på Bygdegården i Vemhån! Dit gick bilkaravanerna.
Men se det är en helt annan historia…”
På 60-talet blåste det upp till förändring i Sverige
Efterkrigsekonomi upplevde en guldålder och det växte fram krav på förnyelse och förändringar på många samhällsområden. Ungdomar bröt loss från tidigare levnadsideal. Ungdomar reagerade på sina föräldrars värderingar och skapade en ny kultur för sig själva genom att anta en helt annan uppsättning seder och bruk än dem, inklusive klädstilar. Nu skulle det gamla på tippen och ersättas av något helt nytt.
Framtidstron var stark, guld och gröna skogar väntade bakom hörnet. Medan protesterna mot Vietnamkriget ökade i kraft i Sverige var stora världen långt där bortom fortsatt orolig med krig och svält. För att inte tala om ”Kuba-krisen” i oktober 1962 när världen stod på randen till kärnvapenkrig. Nu 60 år sedan, något som många äldre minns som igår.
Och idag, efter att vi erfarit en två år lång samhällsfarlig pandemi (med reservation för nya coronavirusvarianter) har vi sedan den 24 februari i år åter igen ett krig här i centrala Europa, något som inte inträffat sedan andra världskriget 1939-1945. Något som påverkat oss i hög grad, spridit oro i Sverige, Norge, Finland, Danmark och runtom i Europa och världen.
Margareta blev ett mods som kommer av ordet modernist, en subkultur som började sent 50-tal i Storbritannien och fördes vidare till andra länder. “Mods” kom också att förknippas med byte av hårmode bland tonåringar. The Beatles genombrott 1963 fick många pojkar att låta håret växa, kamma det åt sidan eller framåt och sluta använda feta produkter som brylkräm. Axellångt hår var snart inte ovanligt.
Flickor i tonåren bytte från tuperat hår fixerat med hårsprej till frisyrer med lång, rak lugg och och håret fick hänga rakt ner. Kläderna som förknippades med svenska mods var jeans, stora stickade tröjor, basketskor, sandaler, manchesterrockar och samma typ av parkas som brittiska mods bar.
Det var heller inte ovanligt att man skrev och ritade med tuschpenna på skor, byxor och framför allt parkas och amerikanska arméjackor. Begreppet mods nådde en bred, svensk allmänhet först i och med de så kallade modskravallerna på Hötorget i Stockholm och Götaplatsen i Göteborg under sommaren 1965. Källa: sv.wikipedia.org
I musikens värld förälskade sig Margareta i The Beatles med John Lennon, Paul McCartney, George Harrison och Ringo Starr. Genom att sjunga med i deras låtar lärde hon känna det engelska språket tidigt (något som kanske avgjorde hennes senare yrkesval som översättare). Av bandmedlemmarna blev Ringo favoriten, en gullig Ringo som hon hade en stor affisch på i sovrummet.
”Vi sydde mycket kläder på syslöjden. På Berglöfs eller Fyndet köpte vi 30 centimeter tyg. Det räckte till en kort-kort kjol som hängde långt ner på höften. Sedan virkade vi rosa baskrar som skulle passa bra till gröna parkasjackor.
På jackorna skrev vi med tusch olika namn på bandmedlemmar, idoler vi hade varmt om hjärtat. Sydde också så kallade ”gonkar”, runda figurkuddar med knappar till ögon.
1965, vid en första skoldans i gamla realskolans samlingslokal, gav vi bort några figurkuddar, och inte till vilka som helst. Slam Creepers med Björn Skifs från Vansbro. Det var skoldans med tryck vill jag lova.
Man kan ju tro att pappa som var född 1914 och mamma 1918 kanske inte hängde med i de snabba svängningarna och förändringarna som präglade 60-talet. Men deras reaktion på ”modsklädseln” blev inga problem överhuvudtaget.
Klädstilen blev inte populär så länge. Snart nog var vi alla ”popsnören” med polotröjor, breda bälten, lågt skurna utsvängda byxor och tuffa boots. Mamma var ju utbildad sömmerska och hjälpte oss alltid att sy ”det allra senaste”, och pappa var van vid ungdomarnas klädsel på Kornan. Han var nog en av de första ”gubbarna” som så småningom bar utsvängda brallor!
Optimister och i takt med tiden var de, både bland gästerna och i idrottslivet. Gick det lite trögt så kunde alla höra pappa gå omkring i baren och konditoriet, visslande på glada låtar och takten hölls med grilltången!”
Övre raden från vänster: Lars-Erik Larsson, Krister Larsson, Karin Holm, Håkan Berglund, vik. klassföreståndare Gunnel Wikner (brorsdotter till riksdagsman Valfrid Wikner; ordinarie klassföreståndaren var Jan-Olov Risberg, son till Bertil Risberg
Mellersta raden från vänster: Frans-Olof Norberg, Gunnar Bengtsson, Holger Gregor, Tord Johansson, Nils-Göran Grängsell, Göran Hedlund, Tommy Strandberg, Margareta Hamrén, Sonja Eriksson, Åsa Strandberg, Staffan Larsson, Sören Nilsson.
Nedre raden vänster: Anna-Lena Lindqvist, Ulla Hultgren, Ingrid Olsson, Yvonne Mattsson. Foto: privat
Torsten Hamrén
Torsten Hamrén var född i Tandsjöborg men växte redan från späd ålder upp i Sveg hos sin faster Anna Kornberg f. Hamrén (1880-1970) gift med Erik Kornberg (1881-1935) från Glissjöberg. Erik Kornberg var en idealist med många kommunala uppdrag, föreståndare för den kooperativa handelsföreningen och aktivt verksam inom IOGT-rörelsen.
”1948 började pappa arbeta tillsammans med min ”farmor” Anna i konditorirörelsen, efter att ha varit butiksföreståndare i butik 1 i Härjedalens Konsum under två år.
Ett Sveg som vid den här tiden vimlade av folk, ruschigt värre i centrala Sveg, inte minst på Kornan som var en träffpunkt.
Det dröjde ända till 1960 innan pappa kunde modernisera konditoriet och byta namn till Kornbergs konditori och grillbar, något som uppfattades positivt av dåtidens ungdom med allt det nya som Kornan erbjöd; hänga på grillbaren och dess jukebox, delad korv, pommes frites, hamburgare, fruktblandaren som gjorde juice och de nyintroducerade glassdrinkarna.”
”Att gå till Kornan i Sveg och äta en mosbricka, det var en höjdare. Torsten Hamrén skar korven på längden så den blev perfekt grillad. Två mosklickar därpå med en liten topp på vardera av ketchup. Något ”Rutan” kallade för jungfrubröst. Det var grillade korvar, inte uppvärmda som man kan köpa, om man vill, på bensinmackarna i dag”
Lennart Svensson, Ytterberg
”Som nioåring blev jag direkt förälskad i Kornans glassdrink med sin förförande smak av banan. Minns som igår när jag stod där vid baren och allt blev så stort när jag hade stegat in på Kornan, allt bara gnistrade av spänning. En upplevelse jag aldrig glömmer. Jag har att tacka mamma Tilly som var så snäll och gav mig pengen för att dricka den åtråvärda drinken”
Håkan Berglund, Rismyr, Älvros
Nyinvigning av Kornan 1961
”När pappa renoverat om lokalerna 1961 fick Kornan en ny utstrålning. Nyinvigning med ny och spännande grillbar, höga barpallar och spegelglas i trianglar. Små bord med stolar där bargästerna kunde blicka ut mot passerande och biltrafiken på Berggatan.
I nästa rum var det helt och hållet kafé med bakverk från Svegs Bröd. Undantaget mammas ”godingar” som bestod av sockerkaka, chokladsmet med kokosströssel ovanpå och toscakakor med mandelknäcke.
Längst in fanns det ”fina rummet” indelat med spaljéer och spegelvägg, en lång soffa samt tavlor målade av Eric Westling. I den långa soffan satt ofta Hermods-studenterna och spelade schack på håltimmarna.
Och allra, allra längst in fanns ett litet rum med flipperspel som tidigare var Anna Kornbergs sovrum. Gick man sedan in genom ännu en dörr kom man fram till det allra heligaste, pappas kontor som också tjänade som klubblokal för ishockey- och fotbollslagen.
Här fanns också prissamlingen, alla priser Svegs IK vunnit under åren som pappa senare överlämnade till idrottsklubben. Sorgligt nog brann nästan allt upp i den förödande branden som drabbade ishallen sent en onsdagskväll den 28 april 2010.”
Till Kornan kom många olika människor i alla åldrar
Butiksbiträden innan de öppnade i butikerna, lastbils- och taxichaufförerna, ungdomar och folk från byarna som kom in till Sveg för att handla.
”Så glad att se ”Rutan”, väcker många minnen. Med henne kunde man prata vitt och brett om allt som berörde livet. Blev glad, uppmuntrad och tröstad.
Minns särskilt en händelse som utspelade sig i Norra Skolan som jag länge hade svårt att acceptera. Det handlar om en klasskompis som skvallrade för lärarbibliotekarien när vi stod på led i annexet för att låna böcker. I kön säger jag: ”Nu kommer den där surmurklan!”. Klasskompisen som står bakom mig i kön: ”Det där vågar du inte säga om!”. ”Törs jag väl”, och säger samma sak igen, varpå klasskompisen ropar högt: ”Fröken, Margareta säger att fröken är en surmurkla!” – ”Vilken Margareta?”- ”Margareta Hamrén”.
Så då fick jag gå fram och be läraren om ursäkt inför alla och så blev jag portad på ”Bibblan” i två veckor. Jag blev jätteledsen, för redan då älskade jag att läsa, och efter skolan gick jag som vanligt till mamma och pappa på Kornan.
Först berättade jag för allas vår servitris Rutan om händelsen, för det var hon som hade lärt mig ordet Surmurkla (förmodligen någon icke önskad gäst på Kornan). Kommer ihåg att hon började jätteskratta när jag ledsen i serveringsrummet berättade vad som hänt – och helt plötsligt kändes världen lite lättare! Sådan var allas vår högt älskade Rut!”
Innan Torsten övertog sin faster Annas konditorirörelse hade han gått en lång väg i livet
Torsten började tidigt som springpojke vid Konsum i Sveg vid Fjällvägen, ungefär där Swedbank finns idag vid Torget. Gjorde bra ifrån sig i unga år och drog vidare till Konsumbutiker i Jämtland och Västerbotten.
Utbildades på Kooperativa förbundets kursgård Vår Gård i Saltsjöbaden, blev lagerchef i Lycksele och fick tjänst som föreståndare för Konsum i Vilhelmina.
”Det var i Vilhelmina kärlek uppstod mellan mamma och pappa, berättade mamma Ingrid. Mamma var född i Stensele i Västerbotten, cirka sju mil norr om Vilhelmina, en vacker västerbottniska som då arbetade som sömmerska på en affär i Vilhemina och alltså fick pappa på fall.
1938 åkte de motorcykel till Sveg för att berätta om förlovningen och träffa släkten. I september 1939 planerade de att resa till Sveg och gifta sig men av det blev det intet på grund av krigsutbrottet. Den första september anfaller nazistiska Tyskland grannlandet Polen och andra världskriget startar. Pappa blir inkallad för en längre tid som materialförvaltare med uppgift att portionera ut mat till militäranläggningarna.
Giftasplanerna blir verklighet först nyårshelgen 1940 då pappa fick permission så de kan åka till Sveg. I Sveg var det smällkallt och på nyårsafton lyckades de äntligen säga ja till varandra i Svegs kyrka.
Meningen var att de skulle åka taxi (gengasbil) från kyrkan, men den strejkade så det fick bli transport med häst och släde i fällar till bröllopsmiddagen på Café Swing som Anna Kornberg hade beställt hos vännen och ägarinnan Karin Hoflin som sedan byggde Turisthotellet 1942, granne med Stora Hotellet.”
Krigsåren
Det var hårda bud under kriget, sparsamt med kaffe. Ransoneringskort gällde, man fick ta ut en viss mängd kaffe, guld värda.
När kunderna kom till Kornbergs konditori sa de ofta att de önskade kaffe från ”Lillpannan”, riktigt kokkaffe som Anna kunde erbjuda utifrån sina egna ransoneringskort. I Stora pannan kokades surrogatkaffe.
Många fick också över av sina ransoner och bytte med varandra, så kallad byteshandel.
”När kriget var över 1945 blev det fart på ruljangsen. Här finns en kärleksfull berättelse om relationen Anna-Torsten.
I Sverige började man få fram sötsaker. Pappa hade många ransoneringskuponger däruppe i Västerbotten och tog därför ut sockersäckar som han lämnade till bagaren som i sin tur gjorde karameller.
Skickade sedan dessa i hela säckar per tåg till faster Anna i Sveg. Polkagrisar i massor och hon sålde allt vad som bara gick på lösvikt.”
1946 går Torsten och Ingrids flyttlass från deras Konsumbutik i Gunnarn till en bostad ovanpå Specialkonsum i Sveg.
Kornan blev också en samlingspunkt för ishockeyn och fotbollen
Idrotten och Svegs IK låg Torsten Hamrén varmt om hjärtat med förkärlek till ishockeyn. Bevakningen av fotbollen, den låg i händerna på Karl Tapper som noga följde upp fotbollens framfart i Sveg, både med rosor och kritik.
En som minns Torsten Hamrén med glädje är Mats Widén, 80 år, som hade flitigt umgänge med Torsten i idrottssammanhang, främst ishockey, under 1950-talet. Uppvuxen i Sveg fram till 1959 då Mats lämnar köpingen för Stockholm. Idag bosatt i Funäsdalen sedan 1969, yrkesverksam som Gatu- och VA-ingenjör.
Mats har många gånger reflekterat och funderat över Torsten Hamréns värde för idrotten och Svegs IK och det unika intresse han hade att fostra Svegsungdomar till goda samhällsmedborgare.
”Idrotten/hockeyn var Torstens verktyg och som han så generöst upplät Kornan så blev denna kombination ytterst värdefull. Torsten Hamréns insats var av stora mått och långt efteråt har några saker blivit av anekdotisk karaktär.
Hans förmaningar och utläggningar av rätt moralisk kompassriktning inleddes för det mesta med; ni måste förstå det pojkar, eller, ni måste förstå det grabbar att…följt av en utläggning över aktuellt spörsmål, ibland kort, ibland lång. Ibland hade han inte så många argument och om det bara var två så rabblade han dom snabbt och fortsatte så att det lät som hur många som helst.
Över tid oändligt många gånger och vi lyssnade och förstod och om vi någon gång inte höll med eller inte följde angivna råd var det bara ungdomlig trots. Som Torsten i sin tur naturligtvis förstod.
I modern tid har idrottsrörelsen olika utbildningar i coaching. Ett exempel är Svenska Golfförbundets program under 90-talet författat av Pia Nilsson, vars filosofier låg bakom det svenska golfundret då svenska damspelare erövrade och dominerade den internationella golfvärlden, LPGA i USA främst.
Filosofierna hade många moment som kunde konstateras tillämpats av Torsten Hamrén redan 40 år tidigare. Utan utbildning för hans del, han hade det gratis i sin personlighet. Helt fantastiskt!
Grundbulten i Pias filosofi var att ”Människan är viktigare än resultaten”. Och så såg Torsten på saken. Viktigare att vara just, spela just, vara pålitlig och visa gott uppförande än att vinna matchen. På så sätt vann Torsten en stor del av Svegsungdomarna under sin levnad.
En gång var jag i tveksamt sällskap utanför Kornan. Det var sent på kvällen och Torsten hade haft göromål därinne till långt efter stängning. När han var klar och kom ut och förbi ropade han åt mig att komma och sa, – du skall inte vara här du nu! Ja, vad skulle man göra, utom att känna sig positivt utvald och lyda anmaningen.
Minns det än idag och det var bara en av hans otaliga gärningar. Fick han någonsin tack av oss? Hoppas han själv såg och förstod storheten i sin gärning. Men ändå, tack Torsten! Torsten Hamrén Hedersmedborgare i Sveg? Absolut!”
Hockeyfebriga svegsgrabbar
Från vänster Svegsjuniorerna Mats Widén, Antero Jonasson och Bert ”Acka” Eriksson.
Åke ”Jocke” Swanström: ”Alla älskade vi Torsten”
Åke ”Jocke Swanström berättar:
”För många med mig betydde Torsten mycket i uppväxten, för mig blev han som en andra pappa. Minns väl när Torsten kom till isrinken på Torget i sin gröna Taunus. Med sig hade han två resväskor med gula och röda tröjor med nummer på tröjorna.
Det var inte fråga om skridskoträning utan två-måls spel. Ett lag hette Smoke Eaters minns jag, På isen så här några år in på 60-talet stod smågrabbar som Nils Göran Grängzell, Hans Erik ”Tarzan” Andersson, Mario (nummer 10) Johansson, Tord ”Tårtan” Johansson, Hans ”Cocco” Ejdung, Jan-Anders ”Jajje” Westling, Lars-Erik Tagesson, Kent Lundberg, bröderna Ante och Affe Eriksson med flera.
Alla älskade vi Torsten. Snäll och omtänksam, höjde aldrig rösten. Bekräftade oss alla. Efter varje träning gick vi nöjda hem till mamma och pappa och längtade till nästa matcher. Senare under åren blev Kornan som ett andra hem. Det hör till bilden att när vi blev medlemmar av A-laget gick vi alltid före divisionsmatcherna till Kornan för att svetsa samman laget.”
Kornan i ny regi
Efter 14 år av verksamhet 1974 överlåter Torsten och Ingrid rörelsen till Inger och Kalle Strand, Margareta och Svante Ohlin med Killan Wallén och Randi Rösnäs som fick en lyckosam start med en hemgjord hamburgare som gjorde succé vid namn ”Smacky Douglas”.
Visaftnar introducerades, populära som de var på 70-talet. Kornans stammisar satt troget kvar och konstaterade nöjt Kornans fortlevnad.
1983 gick stafettpinnen vidare till Yvonne J Henningsson och Britt-Marie Börjesson som introducerade discotheque, den nya populära given i de yngre leden. Nu blev det drag under galoscherna!
The Beatles och Kerstin Ericsson
Apropå The Beatles och 60-talet. Visst är den utsökt bra! Akrylmålningen av Kerstin Ericsson från dagen då John, Paul, George och Ringo besökte Sveg och korsade Kyrkogatan, Svegs alldeles egen Abbey Road.
Kerstin som en gång hade varit på en Beatleskonsert, satte sig ned hemma och drömde sig tillbaka till de ljuva tiderna och bjussade oss alla andra på denna nostalgitripp. Beatles for ever!
God Jul tillönskas alla från artikelförfattaren!
