Det stundar påskfirande och från oss på sveg.se kommer här påskläsning i form av ytterligare ett avsnitt i reportageserien kända byggnader i Sveg. Författaren Mats Haldosén tar oss med till tiden för Stora Hotellet. ”Storan” som hotellet kom att heta i folkmun (idag Hotell Mysoxen) med servering på vita bordsdukar, silverbestick, vita tygservetter och servitriser raka i ryggen i vita jackor med svart axelklaff, svarta kjolar och vit servett över underarmen. Dessförinnan bar servitriserna på svart dress med vita skjortkragar.
Väggarna i hotellets restaurangdel har mycket att berätta. Här förekom under flera decennier allt från kungamiddagar till bröllopsmiddagar, födelsedagsfester, begravningsmiddagar, möhippor, Sylvesterbal (fest på nyårsafton med dans), Mårten Gås middag med svartsoppa, det traditionella julbordet, realexamensfester, Lions och Rotary möten, handelsresanden, Motorskolan, Riksteatern samt familjemiddagar med olika läckerheter på menyn som gjorde Stora Hotellet känt vida över.
Mycket tack vare att vägen upp mot fjällvärlden vintertid förde turisterna längs Fjällvägen vidare upp mot Vembron, Glissjöberg och västra Härjedalen. Specialiteter på à la carte matsedeln fanns stekt öring/fjällröding och härjedalshjortron med vispad grädde, Coeur de filet, sjötunga Waleska och som förrätter kunde man få rörd ost i konjak eller pigghaj (som påminde om Nordsjöål) med vispad grädde.
Den vackra byggnaden har en historia som letar sig tillbaka till 1898 då byggnaden uppfördes av lanthandlare Per Olof Högström från Linsell för bostad till familjen. De flyttar in på nedre våningen och på andra våningen hyr kronofogde Alarik Dalqvist. 1902 säljer Per Olof Högström fastigheten till fru Anna Halvarsson från Älvros som tillsammans med föreståndarinnan Stina Berglund startar hotellrörelsen Svegs Gästgiferi.
Per Olof Högström är då märkt av allvarlig sjukdom och går bort våren 1904 i den fruktade turberkulossjukdomen (tbc) som härjade i Sverige. 1907 säljer fru Halvarsson fastigheten till Carl Sjöman, kassör vid Bergviks skogsbolag, som i sin tur hyr ut till systrarna Backe från Älvros: Charlotte, Gerda, Karin och Ester. De finner sig tillrätta i Sveg där Gerda blir känd för sin goda mat på gästgiveriet som med tiden kommer att heta Stora Hotellet.
En första förändring av hotellbyggnaden kom 1915 i och med tillbyggnad av en flygel. Men det riktigt stora lyftet invärtes och utvärtes fick hotellbyggnaden 1929. Nu kunde Sveg stoltsera med ett riktigt stort hotell likt ett stadshotell. Här var bland annat planerat för en längre veranda i söderläge på andra våningen som när sommaren gjorde entré, förekom här punsch som inbringades i silverfärgad hink med is och medföljande punschglas som sorglöst och gladeligen tömdes under festliga förhållanden.
Många är historierna om Stora Hotellet som inrymde krogkultur av olika slag. Vem minns inte den alltid förtjusande servitrisen Ingeborg Dahlin, iklädd vit uniform med svarta axelklaffar, svart kjol och vit servett hängandes över underarmen serverade dryck och mat. med elegans och professionalism.
Om det nu bara beställdes in en pilsner eller grogg kunde Ingeborg böja sig ned och med varm röst småviska ”och, så ska det väl förstås vara en liten smörgås också, min herre”. Så var det på den tiden. Med beställningen följde krav på intag av smörgås. Det hade källarmästare Rolf Johansson bestämt utifrån statlig propå. Kallades av vissa för ”smörgåstvång”. Och en del kroggäster fick också sinsemellan röd stoppsignal från källaremästaren med hänvisning till ”alltför glad i hatten”.
Källarmästarparet Rolf och Gunnel Johansson övertog hotell- och restaurangverksamheten 1959 efter Rut Gustafsson som bland hotellpersonalen titulerades ”Fru Gustafsson”.
För att inte tala om det ”magiska klockslaget 13” på söndagar. Först skulle gudstjänst och högmässa klaras av. Då anlände en och annan herre från köpingen och omkringliggande byar för en kall pilsner, Eau de vie (å-vi-dö) med sockerdricka eller den mer försiktiga ”lättgroggen”, en svensk klassisk grogg bestående av 2-4 cl, företrädesvis konjak, visky eller okryddat brännvin blandat med groggvirke. Lättgroggen uppstod under motbokstiden 1919-1955 då mängden sprit var starkt begränsad.
Ett besök på Stora Hotellet kunde också generera jobb. John-Olof Johansson på Algatan minns med humor hur det gick till. Kompisen Hilmer Eriksson, bilmekaniker på Berners, och den motorintresserade John-Olof gästade i slutet av 50-talet Storan när plötsligt Karl-Ivar ”Skepparn” Skeppstedt, verkstadschef på Berners, uppenbarade sig och slog sig ned med grabbarna för en god bit mat och dryck, gemyt och samtal om tingens bestånd som resulterade i att John-Olof till sin glädje blev anställd som bilmekaniker. Snabba puckar, arbetsförmedling när den är som bäst. Ett oförglömligt minne, det glömmer jag inte, berättar John-Olof.
När man talar om kungliga besök i Sveg ska särskilt nämnas besöket den 21 juni 1952 av folkkäre Kung Gutav VI Adolf som då var på Eriksgata genom länet. Mellan varven av olika platser som Kungen besökte intogs lunchen på Stora Hotellet där det bjöds på helstekt öring och härjedalshjortron med grädde. Kungen besökte på förmiddagen Gammelgården där han möttes av dubbla led av skolbarn med svenska flaggor och 5 000 personer församlade vid hembygdsgården.
Efter firandet på Gammelgården och lunchen på Stora Hotellet besökte den populäre Kungen ålderdomshemmet i Nilsvallen och därefter Ytterbergsbyn varifrån ”Majestätet kunde se en stor del av Härjedalen, mjukt böljande skogklädda kullar och berg, blänk från skogssjöar och den ringlande breda Ljusnan och i fjärran det snöfläckiga björnparadiset Sonfjället” som stod att läsa i Stockholms-Tidningen, återgivit av Nils Bromée i boken Sveg och Härjedalen.
Mats Widen:
”Mamma Anna-Greta, som ursprungligen kom från Älvrosremmen, arbetade på Stora Hotellet från slutet av 40-talet och några år inpå 50-talet. Därefter som servitris på Svegs Kafé AB (Ölan i folkmun) fram till 1959 då jag och mamma flyttade till Stockholm. Hon återvände till Sveg och Stora Hotellet 1960 och blev kvar där till 1972.
Många blev besöken under skolåren på 50-talet hos mamma på Ölan. För luncher och efter skolans slut mellanmål med glas mjölk och smörgås. Något som var gemensamt med min kusin Roger Erixon, bosatt i Ulvkälla, fastän för hans del på Stora Hotellet då hans mamma Thyra var en av servitriserna där. Roger ofta med sikte på mamma Thyras goda leverpastejsmörgås.
En annan sak som vi delade sinsemellan var den kulinariska smakupplevelsen av den mycket goda och uppskattade pannbiffen med lök som fanns på båda ställena. Mums! Thyra Erixon (1910-1986) slutade vid Stora Hotellet 1956 för att överta Hotell Axelsson som låg på Herrögatan 3 snett mittemot ”Ölan” Svegs Kafé AB med Ingrid Eriksson som föreståndarinna.
När jag nu står här på Fjällvägen är det så mycket som har förändrats. Samhället har fått ny och ändrad bebyggelse, fordonspark och ändrade perspektiv i synsätt som naturligt följt den allmänna utvecklingen. När jag växte upp i Sveg var det så att de som arbetade här också bodde här. Nu pendlar folk i högre grad till och från jobb i Sveg och är friare i sin sysselsättning.
Förändring i idrottssammanhang kan jag också tycka mig se. ”Spontanidrotten”, idrott utan formella ledare var mera utbredd och räckte längre upp i åldrarna. Idag utövas idrotten i organiserad form mycket tidigt och har nog inte samma betydelse för uppväxande ungdomen med ett mycket större utbud av fritidssysselsättningar. För min del sögs jag dock tidigt upp av olika idrotter där den nystartade ishockeyn blev intressantast.
Som grabb till ensamstående förälder blev Svegs Idrottsklubb mycket av min familj med Torsten Hamrén som fadersgestalt. Mamma Anna-Greta var positivt inställd till Svegs IK och hade överseende med mitt ”överdrivna” spelande på Sandtjärn, bandy och ishockey. När jag skulle hem för att äta på gamla Gästis där vi bodde mitt emot Gammelgården så cyklade jag hem och åt med skridskorna på för att sedan cykla tillbaka genom skogen till Sandtjärn, fortfarande med skridskorna på.
Idag tycker jag mig skönja att alltför många ungdomar är fastbundna vid datorn. På min tid var det ett evigt fotbollsspelande på somrarna med lekparken som främsta samlingsplats. Vid besök hos min kusin Roger i Ulvkälla var det Gråloken som gällde. Där spelades också pojklagsmatcher i organiserade serier.”
Berättar Mats som i många år varit intresserad av Svegs historia och har ett arkiv med en mängd foton från 50-talets Sveg. Här spelade pappa Axel Widén en stor roll med sin fotoaffär i Stockholm. På somrarna besökte Mats sin pappa och fick då jobba i fotoaffären och därmed lära sig fotografering. Köpte sig en Leica (uttalas lajka) proffskamera som till 90 procent på den tiden användes inom fotojournalistiken och som Mats har kvar. Bosatt sedan 1969 i Funäsdalen och i många år verksam som gatu- och vatteningenjör vid Härjedalens kommuns kontor i västra Härjedalen.
Signe Nilsson (1929-2014) som återfinns på möhippefotot blev senare 1962 gift med Arne Elfqvist, bosatt i Borlänge, som delat med sig av Signes minnesanteckningar från tiden av Stora Hotellet. Njutbar läsning om dagen då hon tar emot två restauranggäster, engelsktalande ”original” i början av 60-talet:
”Jag började på Turisthotellet som servitris och cyklade mellan Nilsvallen och Sveg. Sedan en tid jobbade jag på Svegs Ölsuga där det fanns intressanta människor.
Så skulle det bli Kungalunch på Stora hotellet (1952), så dom sökte extra servitriser. Jag sökte och fick jobbet. Sedan blev jag erbjuden fast anställning, så där blev jag några år.
En episod som jag är stolt över, var en förmiddag när jag var ensam i matsalen. Inga gäster, Fru Johansson skulle sköta köket och kallskänken och övriga personalen skulle komma senare. Då plötsligt en gammal bil stannar och två ”original” stiger ut ur bilen iklädda golfbyxor. De uppträdde som vem som helst och kommer in och beställer ett smörgåsbord, en sandwich och flera varmrätter, till och med pannkakor. Fru Johansson jobbade som bara den, och de frågade om vissa rätter, så jag visade dem in i köket där de fick prata med Fru Johansson, ägarinnan av hotellet som kunde engelska. Efter någon månad hade vi fått en Stjärna i Guide Michelin, vilket var bra betyg för lilla Sveg och oss!”
I Michelinguiden nämns särskilt ”Shark with whipped cream”, pigghajen med vispgrädde, och tunnpannkakorna som något alldeles extra. Michelinguiden guidebok för resenärer och restauranggäster som årligen ges ut världen över och innehåller bland annat rekommendationer och betygsättningar på bra restauranger och hotell. Att komma med i guiden anses som en bedrift i sig. De bästa restaurangerna i guiden har en, två eller tre stjärnor. Frankrike är det land som har ojämförligt flest stjärnbeströdda krogar i världen.
Foto: privat
Siri Jonasson, 82 år och bosatt i Sveg men ursprungligen från Ytterberg, berättar om de år hon från och till arbetade på Stora Hotellet. Det hade sin start 1953 då hon endast var 16 år gammal:
”Jag gick till Stora Hotellet och mötte där ”Fru Gustafsson” som personalen sade. Rut Gustafsson som drev hotellet och gav mig första förtroendet jag fått i fråga om arbete. Kastades mycket snart in i kökets allra heligaste med kokerskor som fröken Dahlén som kom från Marsfället och oförglömliga Vera Jönsson från Äggen.
Där blev jag invigd i kokkonsten vilket blev en viktig lärdom jag tog med mig i livet. Vera Jönsson som efter arbetspassen, det kunde vara sent på kvällen, i all slags väder cyklade hem på sin gröna Monark till Äggen och åter Sveg morgonen därefter. En kraftkvinna minst sagt. Fru Gustafsson var av samma kaliber. Hon var verkligen stjärnan på hotellet. Den rejälaste arbetschef jag har haft i hela mitt liv.
Ska också nämna Hilding Näslund som var Ruts kärlek. Han blev lite av allt-i-allo på hotellet, titulerade sig som kamrer, och vid sidan om det skötte om hönsfarmen vid Vemkvarn där Ruth och Hilding bodde i en röd timrad stuga med en intilliggande ladugård.
Kallskänkorna (som ansvarade för kallmaten) ska också nämnas. Asta Mattsson och Inga-Lisa Klinga samt Greta Thomasson som ansvarade för disken, ansvarig för allt i silverväg. Bestick, stekfat, soppskålar med mera som hon kokade i soda på aluminiumplåtar och sedan noggrant putsade. Allt skulle vara blankt och fint…”
”…Under källarmästarparet Johanssons tid fick jag ansvar att tillsammans med Göta Gråhne sköta om gästvåningen som låg på andra våningen. Bädda rent och städa efter att hotellgästerna checkat ut. Här fanns inga strikta regler som idag. Klockslagen för avfärd varierade.
En annan arbetsuppgift var att ställa i ordning frukostbrickorna med kaffe eller té som skulle vara klara klockan 8 som serverades gästerna i rummen. Då var det för stunden hektiskt, allt skulle vara så perfekt som möjligt. Atmosfären bland gästerna var allt igenom positiv. En hotellgäst som fastnat i minnet är homeopat Thelander som hade mottagning på hotellet minst en gång månaden. Han hade kunder hela dagarna, levde gott och bokade alltid dubbelsviten.
Ett annat minne är handelsresandena som hade sina möten med kunderna från Svegsbygden i det så kallade annexet på gården mitt emot hotellet. Där genomfördes försäljning av medhavda artiklar till affärsidkarna, från nylonstrumpor, husgeråd till sportartiklar.
Jag påminns också om turisttågen som anlände söderifrån till Sveg på söndagkvällarna kl 20.30 för att föra upp turister till Vemdalen och Hede längs Sveg-Hedebanan. Då var det förbeställt mat på Stora Hotellet och jag minns hur de kom rusande från stationen då uppehållet i Sveg inte varade länge, cirka timman.
Efter anstormningen såg det ut som ett slagfält med hopar av disk överallt och trötta servitriser som sprungit galopp i restaurangen. På turisttåget fanns också turister som skulle upp till Lofsdalen och för dem gällde vidare transport med landsvägsbuss.”
Kerstin Johansson Persson, 69 år och dotter till Rolf och Gunnel Johansson, blickar tillbaka på uppväxtåren i Sveg och Stora Hotellet där familjen bodde högst upp på tredje våningen. Dit bästisar som Eva Svanström, Kerstin Raihle, Elisabeth Larsson och Ingrid Persson kom och hade lite småkul och sinsemellan roliga fester. Kerstin var ofta ensam på kvällarna då föräldrarna jobbade nere i restaurangen.
Kerstin har varit vänlig att låna ut några foton till det här reportaget. På bilden ovan besöker hon Gammelgården i Sveg 2015. En hembygdsgård hon gärna återvänder till, och samlingsplats för många hemvändare. Idag bosatt i vackra lilla byn Blåvitsjön, 4,5 mil norr om Lycksele, med maken Haldo Persson som hon 1977 träffade på dans i Folkets Hus i Sveg.
Haldo på den tiden officer i Boden och med på Militära Motorskolans övningar i Svegsområdet vintertid. Kerstin och Haldo pensionärer idag efter många år verksamma som lantbrukare. Foto: Lars-Erik Almgren.
En avslutande rolig berättelse kommer från Sven-Egon Johansson, mångårig reporter vid Tidningen Härjedalen med signaturen Svegon. Om den gången i slutet av 70-talet praktikanten vid tidningen Peter Kadhammar, idag känd journalist och kolumnist på Aftonbladet, på förslag av Svegon skulle göra ett reportage om servitriserna Ingeborg Dahlin och Ebba Kristensson på Stora Hotellet. Så blev det och resultatet blev ett fint porträtt av Ingeborg och Ebba.
Johansson som t.f. ansvarig utgivare och Kadhammar lutade sig förnöjda bakåt. Det här blev ju riktigt bra, tyckte de. Men torsdagen då Kadhammars porträtt kom ut i Tidningen Härjedalen ringde det på Svegons telefon. I andra änden en skarp röst som mycket bestämt hälsade att Kadhammar skulle ”inställa sig” på Stora Hotellet klockslaget 17.
Kadhammar tänkte, vad nu då? Har jag skrivit något tokigt? Kadhammar gick dit och vad möter han? Jo, där står Ingeborg och Ebba stilenligt med uppdukat bord à la carte och dryck som tack för ett utmärkt reportage. Kadhammar satte sig ned och njöt av den utsökt goda maten, dryck och servering av första klass som kan uttryckas i ord av ”Sveg in my heart”.
Fotnot:
Hotell Mysoxen som nämns i reportaget bär också på många berättelser för en framtida dokumentation. Ta till exempel alla skådespelarensembler och produktionsteam som förlagt sitt boende på hotellet i samband med filmatisering i Svegsbygden med omnejd. Regissören Billie Augusts filmatisering av Selma Lagerlöfs roman ”Jerusalem” (biopremiär 1996) där byn Duvberg strax norr om Sveg utgjorde en av inspelningsplatserna.
Och inte minst adventskalendern från 2001 ”Nudådalen” med Ängersjö som inspelningsplats och Mysoxen för middag och övernattning. Vid lediga stunder för skådespelarna kunde svegsborna stöta på skådespelare som Per Oscarsson (1927-2010) där han stod på Mankellbron och njöt av älven Ljusnans framfart eller promenerade omkring i samhället.
Ett extra plus i kanten för Hotell Mysoxen har varit författaren Henning Mankell som placerade hotellet på den litterära kartan, gjorde Sveg berömt genom hans böcker. Vid sina återkommande besök bokade han alltid hotellrum 112.
I ”Danslärarens återkomst” (2000) som utspelar sig i Svegsbygden är det interiören från Mysoxen som gäller. Det var här polisen Stefan Lindman bokade rum och påbörjade sin spännande mordutredning. Däremot i ungdomsböckerna om 11-årige svegspojken Joel är det vid tiden för Stora Hotellet.
