Där föds en pojke som av livet fick noll i startkapital. Hans namn var Erik O. Lindblom, född in i en familj sedda som de mest missprydande i socknen. På vilda vägar reser han västerut, via London och New York. Han finner en fristad i Svartfotindianernas läger innan han, i San Francisco en dag skall räta på sina korslagda skräddarben för att möta ett skepp med slagsida, nedlusat av guldstoff och guldgrävare. Det mötet skall komma att förändra hans liv för alltid.
Erik O. Lindblom anklagades för att vända sin fattigt arma familj ryggen när han själv kom upp sig i världen. Författaren Marit Manfredsdotter ger genom romantrilogin en helt annan bild. Hans engagemang socialt, humanitärt, ekonomiskt och kulturellt skall slutligen lägga ett mildrande förband på alla de ondsinta ord, som förföljde honom hela vägen fram till graven. Tiden för upprättelse är kommen.
– Jag känner både lättnad och sorg i samma andetag över att ta avsked av Eriks liv, förklarar Marit, att leva så länge som jag gjort med en historia sätter djupa spår långt in i själen. För mig är karaktärerna jag skrivit om så levande och att ta farväl är alltid smärtsamt.
– Att släppa ifrån sig en bit av sig själv, utan möjlighet att skydda det från andra människors tyckande är också svårt, förklarar Marit, det är dock något man måste tåla om man ska driva på som författare, men det är inte alltid så lätt att värja sig för just det, säger hon.
Marit är överväldigad av det stora intresse som trilogin Upprättelse skapat och att så många läst de tidigare böckerna och väntat på den avslutande delen är fantastiskt.
– Att så många människor kom på boksläppet är överväldigande och när man får ord som: – Jag läser aldrig böcker, men dina läser jag om och om igen, då känns det långt in i hjärteroten, beskriver Marit, som vill rikta ett stort tack till bröderna Källmalm på Svegs Foto & Fritid för deras engagemang och hjälpsamhet i samband med boksläppet.
Närmast i tid väntar nu en fotoutställning i svartvitt, med ett mycket speciellt tema, den återkommer vi till lite längre fram.
Marit avslutar intervjun med det grekiska ordspråket "Ödet leder den villige men släpar den ofrivillige".
– Jag tror att alla människor har ett öde, mitt var att berätta Eriks historia.
