Tulpaner från Ulvkälla – till minne av bröderna Perssons handelsträdgård

Idoga var de bröderna Persson som drev handelsträdgården i Ulvkälla på 40-, 50-och 60-tal.

Entreprenörer, trädgårdsmästare som med stort hjärta tog sig an havet av blommor i växthusen och utomhusplanteringar.

Gustaf, Johan och Pelle begåvades tidigt med ett smeknamn med positiv klang ”Snövits-Perssons” som var en rättvis beskrivning av bröderna som var snälla och arbetade från arla morgon till sen kväll. I Ulvkälla trivdes de utomordentligt bra som alla andra ulvkällabor.

Skilda var de dock från Svegs köping (köpingstatus 1937-1967). Ulvkälla tillhörde nämligen Svegs landskommun. Här fanns en markerad köpingsgräns för Ulvkälla, en skylt med stora bokstäver SVEGS KÖPING.

Gränsdragningen hade dragits fram vid södra änden av järnvägsbron. 1967 slogs landskommunen samman med Svegs köping och två år senare blev de två Svegs kommun för att 1974 tillsammans med övriga kommuner i landskapet sammanslås till Härjedalens kommun i samband med storkommunsreformen.

Blommor var deras stora passion

Av de tre bröderna var Gustaf den mer utåtriktade och skojfriske som man inte kunde ta miste på. Handelsträdgården blev känt i alla väderstreck för att inte tala om sommarturisterna som lockades av handelsträdgårdens speciella atmosfär och personliga service med ett och annat skrockande skratt från Gustaf som smittade av sig på blomkunderna.

Gustaf Persson (1900-1981) – personporträtt

Gustaf hade talang med blommor men vid sidan av dessa fanns två hobbyer som inspirerade och fanns med i stor del av hans liv. Fotografering och måla tavlor. Det kände han starkt för.

Något annat som också roade Gustaf och hans bröder var fotboll. Missade aldrig tv-klassikern Tipsextra (som sändes åren 1969-1995) på lördagseftermiddagarna.

De stunderna var heliga, berättar ulvkällabördige Leif Rönngren som ofta satt med bröderna i 14-15 årsåldern och hejade på de engelska lagen. Och färg-tv (som kom 1969) skulle det allt vara, sade bröderna födda omkring början av förrförra seklet! Leif Rönngren är idag pensionerad efter många år i polisyrket och numer bosatt i Slagavallen, Lofsdalen, med sin käresta Birgitta (född Högström i Lofsdalen).

Låt oss följa med på en rundtur i Svegsbygden med Gustaf bakom ratten. Men först en titt på hans målning av välkända gården Hindriks närmast södra änden av järnvägsbron.

Gården Hindriks

Gården Hindriks på gamla dagar där Britt-Marie Gisslén tillsammans med maken Yngve nuförtiden njuter av sommarsäsongen när de inte är hemma i Brunflo. Britt-Maries föräldrar hette John och Ester Larsson med adress Sörgårdsgatan. Pappa John härstammade från gården Hindriks.

Färden går vidare för en utflykt till närliggande Äggen och Björnberget

Vi drar norrut mot Duvberg och Överberg

Gården Jo’Mångs i Överberg

Ingvar Fridlunds mamma, Margit, var född och uppväxt på den gården. Margits far Hjalmar blev änkeman när Margit och hennes syster var småflickor. Hjalmar uppfostrade dom ensam och skötte jordbruket, mjölkade korna, såg till att flickorna hade det bra.

Så drabbades han av sorg igen, Margits syster dog ung. ’Jag och min broder Mats cyklade till Jo’Mångs ett par gånger i veckan och köpte mjölk i kruka av Hjalmar’, berättar Göran Påhlson.

Österut till Solnan

Vi kör nu österut till Solnan (cirka 7 km) ån och dammen samt gården där kände naturläkaren och kvacksalvaren Anders Wallström (1841-1921) bodde. Kallades i folkmun Soln-Anders. Älg- och björnjägare, landstingsman och nämndeman.

Soln-Anders droppar sades bota mot förkylning och feber med mera. Slutade tillverkas i slutet av 1980-talet genom beslut av Apoteksbolaget. Spetsad med eter så var det förenat med brandfara ansåg Apoteksbolaget.

På gravstenen på Svegs kyrkogård står det ”Anders Wallström Soln-Anders, de sjukas oegennyttige hjälpare”.

Svegs köping

Alrarkeldu = Ulvkälla = källan med alar

Inför 750-årsjubiléet i Sveg i sommar är det värt att nämna det Evert Vedung skriver i förordet till jubileumsboken ’Svegs Hembygdsförening 100 år (1913-2013)’ gällande Ulvkälla:

”Vid sidan av Jämtland är väl Härjedalen det enda landskap i Sverige som äger en levande grundarmyt. Alla känner till Härjulf Hornbrytaren som först flydde från konung Halfvdan Svartes hov i Norge till sveakonungarna i Uppsala för att sedan i lönndom avvika därifrån med sin Helga och bosätta sig i Sliarosvellir, ödeområde där Slyån mynnar ut i Härjån, nära gränsen till Särna i Dalarna.

Härjulfmyten har en särskild knytning inte bara till Lillhärdal utan också till Sveg. Det var nämligen på Alltinget i Sveg 1273 som Tord i Trosavik (Hedeviken) med 12 åldersmän berättar Härjulflegenden. Härjulf omnämns inte av Snorre Sturlasson på 1100-talet men finns upptagen i Landmannabok för Östnorge, dvs Härjedalen, Särna, Idre och Jämtland på 1300-talet.

Ulvkälla förresten. Hur var det med nyss nämnda Alltinget i Sveg? Ur historiens dunkel framträder där en viss Loden bonde i Alrarkeldu (= Ulvkälla) och vittnar om var gränsen går mot sveakonungarnas välde. Likt en journalist och forskare kan han nämligen inte låta bli att förtälja en sak som djupt förundrat honom. När gränskommissionen 30 år tidigare nådde Straum (Ström, Strömsund) hade ingen där hört Pater Noster. Pater Noster? Fader vår? Invånarna i Ström var inte kristna!

Alltinget i Sveg omnämns i ett särskilt dokument på 1200-talet som finns i Riksarkivet i Köpenhamn. Varför där? Därför att arkivarier gällande Norge under Kalmarunionens tid 1397-1814 fördes över till unionshuvudstaden Köpenhamn.

Unionen mellan Danmark och Norge fortsatte sedan fram till 1814. Notera att norska landskap inte var införlivade i Danmark. Jämtland och Härjedalen som norska landskap mellan 1523 – Freden i Brömsebro 1645 var alltså inte införlivade i Danmark utan tillhörde Konungariket Norge som var i förbund med Konungariket Danmark. Norge som helhet var ett eget konungarike. Dit hörde Jämtland och Härjedalen.”

Trevlig Valborg på Er alla läsare önskar artikelförfattaren

Missa inte!