Viktor Mattsson, en stor man med ett ännu större hjärta

Dela det här!

viktor-mattsson_083.jpg
Viktor Mattsson håller just nu en väldigt gripande föreläsning om sina två Atlantäventyr och hur det hela började. Foto: Morgan Grip
Resan som Atlantroddaren Viktor Mattsson just nu åker runt i Härjedalen och föreläser om började redan 2008. En stor tragedi drabbade familjen och inom loppet av bara några månader hade han mist två av sina kusiner. Först Linus och någon månad senare även Lisa, som båda hade valt att ta sitt eget liv, de blev bara 20 respektive 17 år gamla.

Sorgen blev otroligt svår och Viktor bestämde sig ganska omgående för att han måste göra någonting. Dels för att hedra sina kusiner men även för att göra något för ungdomarna i Jämtland/Härjedalen och då främst i Härjedalen. I onsdagskväll besökte han Sveg där ett sjuttiotal besökare kom för att lyssna till hans historia.

– Härjedalen är längst upp på listan över självmord i Sverige och det är en lista man inte vill toppa, säger Viktor.

Under samma period som han miste sina båda kusiner hade han så smått börjat fundera på att ro över Atlanten, i ett av världens tuffaste race.

– Min vän Fredrik Albelin hade redan tidigare väckt tanken som jag först tyckte verkade helt idiotisk, förklarar Viktor, men senare började jag ändå googla på äventyret att ro de 500 milen över Atlanten.

Resan de gjorde tillsammans 2011 skulle bli en uppstart av stiftelsen Två vänner, en insamling till förmån för ungdomar i Härjedalen, för att göra skillnad och för att ge dem ett betydelsefullt liv och för att visa att det mest omöjliga faktiskt går att lösa.

Därför blev det en självklarhet att ge sig ut på Atlanten en andra gång då den första resan fick avbrytas på grund av att de två vännerna kapsejsade efter 26 dagar till havs och Viktor faktiskt höll på att stryka med. 

– Jag funderade medan jag låg där i havet, utan säkerhetslina och en båt med en vän som höll på att driva ifrån mig på vad jag skulle göra, berättar Viktor. Skulle jag ta av mig flytvästen och sjunka, skulle jag flyta omkring tills törsten och hungern tog mig? Då kom jag att tänka på min älskade farmor hemma i Hede, berättar Viktor. Näe, hon ska banne mig inte behöva mista ett barnbarn till.

Vart krafterna kom ifrån vet han inte, det var någon slags överlevnadsinstinkt som slog in och som gjorde att han orkade ta sig till båten.

Efter bara några dagar hemma i Hede bestämde sig Viktor för att än en gång ro över Atlanten. För att lyckas med det behövde han någon som kunde hjälpa honom att ro samt  en ny utrustad båt. Han fick kontakt med engelsmannen Scott Etherington och tillsammans började de att planera för Talisker Whiskey Atlantic Challenge 2013. Viljan att ta sig över Atlanten fanns där med stor kraft och den beskriver han så här.

– Jag kan inte stå och predika för ungdomar om att ingenting är omöjligt, när jag själv inte lyckades med mitt uppdrag. Jag var helt enkelt tvungen att ro över Atlanten och nu har jag gjort det, det känns bra. Nu kan jag bevisa att man kan resa sig upp från botten, förklarar han.

Viktor tänker inte ge sig ut på någon mer Atlantrodd, men han tänker fortsätta att jobba för ungdomar i Jämtland/Härjedalen genom sin stiftelse och en del i det blir att åka Vasaloppet 2015, med sin pappas sambo Eva i en kälke på släp.

– Hon har alltid drömt om att få åka Vasaloppet och eftersom hon sitter i rullstol till stor del på grund av MS, har jag lovat henne att jag ska dra henne de nio milen, avslutar Viktor.

Missade du Viktors otroliga berättelse häromkvällen har du chansen att höra honom i Linsells Bygdegård i morgon söndag kl.18.00.

Dela det här!