Svegsbygdens församling åkte på resa till Taizé

Taizé ligger på ett berg, vilket innebär att byn utanför klostret består av backar. Foto: Josefine Persson

I sydöstra Frankrike, 18 mil väster om den Schweiziska staden Genève, finns ett litet samhälle vid namn Taizé. För drygt 70 år sedan var detta bara som vilket samhälle som helst. Fram tills i början av 1940-talet, då en 25-årig teologistuderande man vid namn Roger Schutz-Marsauthe, tillsammans med en liten grupp unga män, grundade ett kloster här som skulle komma till att bli en otroligt betydelsefull plats för människor världen över.

Grundtanken för munkarna, eller bröderna som de kallar sig, var att hjälpa människor i Jesu namn samt att viga sina egna liv åt kristendomen. Oberoende av människors bakgrund har klostret hjälpt de behövande, och på så sätt lyckats leva upp till sin grundtanke under dess 70 dryga levnadsår.

Idén bakom att starta upp ett kloster, kom från just Roger Schutz-Marsauthe, eller broder Roger som han kallades i klostret. Tanken bakom att starta ett kloster hade funnits hos Roger sedan tonåren, men växte fram mer när han var på jakt efter en gård i närområdet för att kunna smuggla ut judar och andra behövande till ett land som inte var med i kriget och därmed till friheten. Idag är klostret en mötesplats för kristna över hela världen. Sedan 1960-talet har tusentals människor, men framförallt ungdomar, rest till Taizé för att få en djupare relation med sin tro. Klostret tillhör inte någon kristen riktning utan är ekumeniskt och bland bröderna finns både ortodoxa, katoliker och protestanter. Man kan både åka dit med sin familj, sin församling eller ensam.

Svegbygdens församling har ordnat gemensamma resor till Taizé sedan 2006, och resorna görs en gång om året, under sommaren. I år var vi sammanlagt 12 personer från Hede, Funäsdalen och Sveg som reste, men antalet varierar från år till år. I sällskapet var vi både unga och gamla, några hade varit där ett antal gånger förut, men för några var detta en helt ny upplevelse. Jag tillhörde den sistnämnda kategorin, och för mig var Taizé en otroligt udda men även fantastisk upplevelse.

07:30 den 30 juli åkte vi tillsammans från församlingshemmet i Sveg till Arlanda, där vi skulle flyga till den Genève. Vi landade i Genève runt åtta på kvällen, och därifrån åkte vi den sista biten i hyrbilar. Runt 12:00 på natten kom vi tillslut fram till Taizé och vi fick rum för besökare som anlänt sent. Det var becksvart utomhus, och jag kunde knappt vänta på att natten skulle passera så jag äntligen fick se hur det såg ut.

Den första dagen i Taizé var otroligt spännande. Klockan åtta gick vi på dagens första bön, vilken för mig och några andra var deras första Taizébön. Någonting jag reagerade starkt på var stämningen i kyrkan. Omkring 3000 personer samlade på ett och samma ställe för att be. Gudstjänsten var fantastisk, och det kändes helt magiskt när den fullsatta kyrkan tillsammans sjöng alla olika Taizésånger. Efter bönen var det frukost, och chocken efter att ha sett alla tusentals människor på ett och samma ställe la sig inte när lika många stod under den gassande solen i frukostkön.

I Taizé får man antingen bo i rum, eller tält. Vi hade turen att få bo i rum. Rummen var enkla, tre våningssängar och en hylla. Tre personer från vår grupp, däribland jag, bodde tillsammans med två tyskor och en fransyska. I början tyckte jag det var konstigt att bo med främlingar, men även det blev till en vana, och att våga lämna sina grejer i de olåsta rummen trots att vi bodde med folk vi aldrig träffat innan, var ingen större grej efter någon dag.

När frukosten var avklarad och vi hade fått våra rum splittrades vårt resesällskap. Beroende på hur gammal du är och hur många gånger du varit i Taizé får du olika saker att göra. Under veckan spenderar man mycket tid med sin bibelgrupp, och grupperna brukar indelas i ålderskategorier. Vi under 18 år samlades alla för att få en bibelintroduktion av broder Philip, för att sedan bli tilldelad en bibelgrupp. Tillsammans med gruppen diskuterade vi bibeltexten vi blev utdelade, och dessa diskussioner ledde ofta in på andra ämnen som är otroligt betydelsefulla att prata om. I och med alla olika kulturer, upplevelser och bakgrunder var det otroligt intressant att prata med andra om deras syn på olika saker, och just den enorma friheten och uppmuntringen att kunna dela med sig och ta del av olika tankar och funderingar var enligt mig en av de finaste sakerna med Taizé.

Efter det första passet med bibelgruppen var det dags för dagens andra bön, därefter lunch. Maten i Taizé är väldigt enkelt. All mat serveras i skål och man äter med sked. I
början av veckan var jag väldigt skeptisk till maten, men med tiden lärde jag mig att uppskatta att överhuvudtaget få mat. Allting var fullt ätbart, och man blev mätt efter varje måltid. Skeden, som var det enda bestick vi fick var ingen höjdare att äta med dock, men tillslut lärde jag mig att uppskatta även den. Det var helt enkelt skönt att ha så pass enkla matvanor.

Det finns såklart mycket mer att göra i Taizé än att endast gå på böner tre gånger om dagen och hänga med sina bibelgrupper. Under vår “lediga tid” kunde man till exempel gå ner till Tysta dalen, ett ställe dit många gick för att läsa, be eller bara ta det lugnt. Men var man inte sugen på att ta det lugnt och vara för sig själv en stund kunde man bege sig till Oyak, som är klostrets café. Oyak hade öppet några gånger om dagarna, och även under kvällarna. På kvällarna var caféet mötesplatsen för många av Taizés besökare, och under varje kväll pågick det ständigt en kamp mellan italienarna och portugiserna om vilka som kunde sjunga högst.

Veckan i Taizé var otroligt betydelsefull för mig, och det jag har tagit med mig hem därifrån var definitivt att kunna leva utan några större behov. Jag lärde mig uppskatta att ha vatten, mat, toalett, dusch och sovplats. Gemenskapen är en annan vacker sak med Taizé. Där dömer ingen dig, du har rätt att ta ett kliv bort från vardagens stress och det otroligt materiella samhället vi lever i, och bara vara. Jag personligen tror att det är just detta som får så många barn, ungdomar, vuxna och äldre att återvända till Taizé, år efter år.

Den otroligt långa matkön. Foto: Josefine Persson

Den otroligt långa matkön. Foto: Josefine Persson

ANNONS:

(Visited 939 times, 1 visits today)