Innan höstterminen 2024 nu når sitt slut vill man från gymnasiets sida uppmärksamma de gångna 50 åren med Öppet hus på torsdag den 5 december kl 16-18.
Allmänhet, tidigare personal och elever är välkomna att titta på en utställning och träffa dagens lärare och elever. Firandet fortsätter sedan med en happening i 70-talsstuk för elever och lärare på fredagen.
För 50 år sedan inrättades Glesbygdsgymnasiet efter att regeringen i konselj den 31 maj 1974 gett sitt tillstånd. Det efter en tidigare lyckad uppvaktning av skolminister Lena Hjelm-Wallén (s) tidigare under våren där Härjedalen representerades av skoldirektör Lars O Hansson och rektor Bertil Schylberg.
Ett glesbygdsgymnasium som till en början hade begränsat antal utbildningslinjer och samundervisning av olika klasser. Idag ett gymnasium med det välklingande namnet Härjedalens gymnasium som sedan 2016 leds av rektor Helena Larsson.


bestod av 18 elever.
Bakre raden från vänster: Ulrika Pesch, Fredrik Söderhielm, Lars Danielsson, Ulf Norring, Ingegerd Wallin.
Mittenraden: Ewa Hammarström, Härje Svensson, Hans-Ola Thörnberg, Hasse Eriksson, Dan Regnander, och Karin Eriksson.
Främre raden: Tomas ”Ompa” Andersson, Cecilia Bergman, Gunnar Lind, Elisabeth Melin, Kristian Olofsson och Mary-Anne Axelsson.
Foto: privat
Härjedalens gymnasiums rektor Helena Larsson om dagens gymnasium
Det här jubiléet har vi verkligen sett fram emot. 50 år av gymnasieverksamhet som ligger oss alla varmt om hjärtat. Härjedalens gymnasium som är en lagom stor skola med cirka 200 elever från hela Sverige och ca 35 medarbetare. Skolan erbjuder sex nationella program, varav tre är yrkesförberedande, tre högskoleförberedande samt introduktionsprogram med olika inriktningar.
Eleverna läser flera kurser tillsammans med elever från andra program. Det ger möjlighet att bygga relationer med fler elever. Eleverna och lärarna har en nära kontakt. Det resulterar i en bra sammanhållning på Härjedalens gymnasium.
Härjedalens gymnasiums vision är att förbereda eleverna för den framtid de önskar möta. Vi fokuserar på närhet, gemenskap och ger eleverna utrymme att växa.

Vi erbjuder ekonomi, natur och samhälle, fordon med inriktning transport, industri med inriktning svetsteknik där vi har riksrekrytering sedan flera år tillbaka.
Så har vi även Naturbruksprogrammet med inriktning naturturism som vi hoppas mycket på. Ambitionen är att det nya programmet som har riksrekrytering är inriktad på året runt turism i hela Härjedalen. Utbildningen är unik och skräddarsydd för Härjedalens förutsättningar. Vi ligger geografiskt bra till och dessutom finns det bara ett fåtal liknande utbildningar i Sverige.
Det är fantastiskt att vi har kunnat utveckla gymnasiet med ett nytt program och vi är övertygade om att det ökar attraktionskraften för Härjedalens gymnasium. Vi hoppas att eleverna sedan vill stanna här för att jobba då behovet av den här kompetensen är stor i Härjedalen.
Flera av våra program erbjuder vi med nationell idrottsutbildning (NIU) i idrotterna skidskytte, längd och alpint.
Korrespondensgymnasiet i Hermods regi
höstterminen 1963 – vårterminen 1976
Innan Glesbygdsgymnasiet inrättades kunde elever i Härjedalen bedriva gymnasiestudier vid Korrespondensgymnasiet i Sveg. Korrespondensgymnasiet hade sin premiär 1963 i samarbete med Hermods i Malmö. Dit reste eleverna för att genomgå muntlig och skriftlig examination.
Initiativtagare var rektor Nils Eklund (1908-1984). Till en början undervisades eleverna i externa lokaler i köpingen. Senare flyttade eleverna in i Södra Skolans lokaler och avslutningsvis i gamla kommunalkontoret på Härjedalsgatan. Efter Nils Eklunds flytt från Sveg 1968 kom korrespondensgymnasiet att ledas av ämneslärare Lennart Robell.

1971 överförs Korrespondensgymnasiet och Yrkesskolan till en förberedande gymnasieskola. Det med myndigheternas tillstånd och medverkan. För korrespondensgymnasiet kvarstod preparandkurser och examination i fortsatt samverkan med Hermods i Malmö. Till rektor utsågs Bertil Schylberg och Lennart Robell som administratör (sedermera studierektor).
Det skulle ta ytterligare tre år innan regeringen i konselj den 31 maj 1974 gav sitt tillstånd att etablera ett gymnasium på plats i Sveg.
Härjedalens gymnasium – tidiga historia

På dagen för firandet av den första avgångsklassen gymnasister våren 1975 (som klarat av gymnasiekompetensen) sken solen och glädjen stod högt i tak. Uppmärksammades att de avgående gymnasieeleverna bar på studentmössa, då denna de facto redan 1968 hade avskaffats. Trots den förändringen bar eleverna på studentmössa. Och gör det än idag.










Rektorer från 1974 fram till 2016 då Helena Larsson tillträder rektorstjänsten:
- Bertil Schylberg 1974-1991
- Eva Bäckström 1991-1993 vikarierande rektor
- Mattias More 1993-2002
- Henry Dahlström 2002-2003
- Håkan Larsson 2003-2004
- Anders Mebius 2004-2008
- Linus Silow 2008-2013
- Björn Hedin 2013-2014
- Jonas Albonius 2015-2016
- Helena Larsson 2016-
Wemerskolan i Hede – del av Härjedalens gymnasium
Wemerskolan, en anrik byggnad i Hede som 1960 hade förvandlats till yrkesskola efter att tidigare ha varit sanatorium som stod färdigt 1924. När gymnasieskolan genomfördes i Härjedalen 1974 fick skolan namnet Wemerskolan efter läkaren Edvard Wemer som verkade på sanatoriet.
Köket byggdes om till restaurangkök och kunde ta emot elever höstterminen 1977. Den elevkullen följde nästa som började 1978 i januari. De tog turiststudentexamen i juni 1980 som firades i samband med skolavslutningen i Sveg, en tradition som följde med framåt i tiden.
Från 1979 var formerna för utbildning klara och upplagda på tre år. Första året läste man tre dagar i Hede varav två dagar ägnades teori och två dagar teori i Sveg. Hela andra läsåret ägnades åt praktik varefter det tredje året hade samma upplägg som det första.
Wemerskolans restaurangskola hade gott rykte och det var ingen svårighet att fylla elevantalet. Lokalerna ansågs av personalen vara trivsamma och bra. Skolan vackert belägen i fjällvärlden och inne i skolan fanns en skön och lite gammaldags atmosfär.
Källa: Hede Hembygdsförening/Kerstin Ljungberg

Till en början och en tid efter millennieskiftet såg det positivt ut för Wemerskolan och dess hotell- och turismutbildning som lovordades.
Orosmoln på himlavalvet

Men 2012 kom så det dystra konstaterandet (som inte kom helt överraskande) att Wemerskolan under en längre tid varit hotad på grund av ett vikande elevunderlag. Med Härjedalens kommuns besparingskrav på upp emot 17 miljoner var risken stor att restaurangskolan skulle läggas ned. Lägg därtill att Skolverket dessförinnan hade sagt nej till riksintag som kom att drabba skolan hårt.
Härjedalens kommun signalerade besparingskrav i budgeten. Kommunen måste spara pengar, sades det.
Och på den vägen blev det, tråkigt nog. 2013 var nedläggningen ett faktum. En sorgens dag i Hede och Härjedalen samt för alla de elever, lärare och skolpersonal som passerat revy där under årens lopp.
Lisbeth Olausson om sina 40 år av undervisning vid gymnasiet i Sveg
Lisbeth Olausson, språklärare i franska, engelska, allmän språkkunskap och latin, kom till Sveg och Härjedalen den första januari 1973 där hon fått ett vikariat som språklärare.
Inte anade hon då att det skulle bli hennes arbetsplats under nästan 40 år, en lång period fylld av många fina minnen. Lisbeths första tjänst bestod i undervisning på både grundskolans högstadium och vid Korrespondensgymnasiet som var föregångare till Härjulfsskolan och Härjedalens gymnasium.

Jag har ett speciellt roligt minne från tiden med korrespondensgymnasiet i lokalerna på Härjedalsgatan. Vanligtvis lämnade våra elever skolan direkt efter lektionsslut men den här dagen satt ett par av dem kvar, när jag efter mina förberedelser inför nästa dag sade hejdå till dem och gick ut för att ta min spark och bege mig hem. Min röda spark fanns då inte där jag lämnat den på morgonen!
Jag fick syn på den hängande i en björk men låtsades inte om det utan promenerade hemåt och hämtade min spark senare på kvällen. Lite snopet tror jag nog att det kändes för mina mysiga killar.
1974 startade så vårt eget SSG-B-gymnasium och vi kom därigenom att ha två typer av gymnasieskola parallellt under två år. SSG-B stod för Särskild Samordnad Gymnasieskola och med B innebar det samundervisning av olika klasser/grupper och till en början begränsat antal linjer. Samma typ av gymnasium fanns i bland andra Åre, Arvidsjaur, Malung och Jokkmokk.
Gymnasiet växte och vi fick fler linjer. I slutet av 70-talet startade Turist- och hotellutbildningen vid Wemerskolan i Hede, linje med riksintag som betydde att vi fick tillskott av elever från olika delar av Sverige, ett välkommet inslag.
Två dagar i veckan kom ”Tu-eleverna” till Sveg för de teoretiska ämnena och vi fick t ex fler språkgrupper vilket gillades. Övrig undervisning skedde tre dagar i Hede. Till Wemerskolan och våra elever ordnade vi i personalen flera resor på kvällstid och fick då njuta av eleverna ”in action” och äta deras goda mat. Tyvärr lades Wemerskolan ner 2013.
Många har lärarkollegorna och personal varit under de här 40 åren. Efter envist letande i minnesbanken har jag efter bästa förmåga tecknat ned de namn jag kommer på. Ett särskilt ”Appendix”med namnen på lärare och personal finns i slutet av reportaget.
En lärarkollega, mysig kollega, vill jag särskilt nämna och det är Leif Feldt som var drivande och ansvarig för curlingvarianten som han drog i gång på både högstadiet och gymnasiet.
Jag läste nyss en artikel* med rubriken ”Sveg – ett idrottsunder” där ACO, Anna-Carin Zidek presenteras med alla sina medaljer och pallplatser i skidskyttet (idag lärare och instruktör vid Skidgymnasiet) och där curlingtjejerna Ulrika Bergman, Margareta Dryburgh (f d Lindahl), Anna Le Moine (f d Bergström) och Maria Prytz (f d Engholm) omnämns. Margaretha Sigfridsson skall naturligtvis också vara med i skaran av dessa framgångsrika idrottare, alla fostrade i Svegs Curlingklubb och före detta elever vid vårt gymnasium.
*Källa: Idrottsminnen, Jämtlands läns Idrottshistoriska förening Nr 3 2024
En liten gymnasieskola som Härjedalens gymnasium har enligt mig många fördelar. Relativt små undervisningsgrupper gjorde det lätt att nå alla elever och få en nära kontakt med dem och jag har alltid känt att jag fått mycket tillbaka. Luciabesök mitt under lucianätter förekom och jag njöt i fulla drag när jag 1978 fick följa med en av mina klasser på en Mallorcaresa innan de gick ut med sina vita mössor.
Olika resor med eleverna var ett återkommande inslag hos oss. Vi åkte med dem till Stockholm, gjorde studiebesök och gick på både guidade turer och såg teaterföreställningar på Dramaten. Utbyte med Estland hade vi någon tid under 90-talet.
Tack vare Margareta Nilssons kontakter startade ett mångårigt samarbete med en skola i Chemnitz, f d Karl-Marx-Stadt i sydöstra Tyskland. Detta populära och uppskattade utbyte påbörjades också i mitten av 90-talet och var för många elever den första kontakten med ett annat land. Berlin blev även det ett resmål med mycket intressanta inslag och naturligtvis var det en stor ynnest för oss lärare som turades om att förbereda och fick delta i dessa resor.
1983 gjorde idrottsläraren Desirée ”Dessan” Idvardsson och svensk- och engelskläraren Alf Nilsson den för skolans ”treor” första turen till Helagsfjället som sedan blev årligen återkommande. Själv minns jag tydligt min första tur dit 1984 tillsamman med Dessan och Ulf Garpebring och med elever födda 1966. Mysig tur med övernattning och där några tog sig upp till glaciären.
Under mina år i Sveg fick vi lärare också goda möjligheter till fortbildning. Vi hade skolledare som förstod att det var viktigt och som språklärare hade jag själv turen att bli antagen till och få delta i flera utlandskurser. Kanske var ekonomin för skolan en annan då.
Personalvård saknades inte och vi är många som minns små mysiga stunder av olika slag i skolans lokaler som ordnades av vår rektor. Vi alla uppskattade också resan vi fick göra tillsammans till Island 1991, en resa som gjordes innan det nya programgymnasiet skulle införas i Sverige. Minns också med glädje alla olika ”upptakter” som ordnades vid höstterminstart under många år.

Med ett leende på läpparna och tack till alla elever och mina medarbetare avslutar jag min ”rapport från ett gymnasium” och skickar med några foton från 1998 och 1999, där våra elever med tillvalet musik bjöd på högklassiga shower i sina tolkningar av musikalen ”Grease” och filmen ”Djungelboken”. Bakom dessa fanns den eminenta musiklärartrion Eva Regnander, Carola Johansson och Tommy Pettersson.




Marcus Weimer – ”det är lugnt”
Humanisten Marcus Weimer hade uppdraget att hålla huvudtalet i Svegs kyrka vid studentavslutningen 1999. Det blev ett engagerat och laddat tal fullt av optimistisk framtidstro som avslutades med de profetiska orden ”Det är lugnt”.
En önskan om någon så bra med tanke på hur det ser ut idag i omvärlden. Svegsgrabben Marcus med efternamnet Weinemacher är idag bosatt med familj i Kalmar, distriktsläkare där efter ett antal år vid Fjällhälsan i Lillhärdal.



Skidgymnasiet – en vitamininjektion som hette duga
1997 startade Skidgymnasiet. I princip skidade den in under ledning av rektor Mattias More vid gymnasiet som såg till att det blev Härjedalens ansikte utåt i omvärlden. Innebär att Härjedalens gymnasium idag har tre nationella godkända idrottsutbildningar (NIU) i längdskidåkning, skidskytte och alpint. Elever som läser något av skolans program samtidigt som de tränar för att nå elitnivå i sin idrott.
Mattias var rektor under åren 1993-2002 och före det samhälls- och historielärare vid gymnasiet sedan dess start 1974. Idag 80 år och bosatt i Rättvik:
Det började med ett knack på dörren julen 1996. Där stod högstadieläraren i NO, naturorienterande ännen, Erik Thunell med Svegstösen Anna Engman, då 22 år och idag gift Mirårs, för att lägga fram tankar på ett skidgymnasium. Jag tände direkt och tillsammans tog vi ett första steg för att utveckla och bygga vidare på idén. En utmaning att göra något riktigt bra av en god idé.
Det blev spännande år. Skidgymnasiet fick mycket uppmärksamhet och utbildningen med riksintag lockade med tiden allt fler unga idrottare från hela landet. Vi byggde upp en kvalificerad tränarkår. I det sammanhanget vill jag ge särskild ”credit” till Anna Mirårs och Lars Selin som blev våra första instruktörer. De skred snabbt till verket, fick det hela att glida framåt i de allra bästa av skidspår. Bra respons från ungdomarna.
Erik Thunell, 72 år och bosatt i Linsell, minns det här som igår:
Jo, det stämmer. Själva idén till ett skidgymnasium kom från Anna som ville göra något för hemmaplan, få ungdomarna att stanna kvar i hembygden. Anna Mirårs var själv en ung skidåkare och livaktig i Svegs IK:s färger vars skidsektion jag var ordförande i.
Klubbens styrka var alla ideellt arbetande föräldrar, de intresserade ungdomarna och några framsynta drivande entusiaster som vågade ha visioner. Göran Busk, Arne Henriksson, Bror Norberg, Kjell och Birgitta Engman, för att nämna några från den tid som jag var sektionens ordförande.
Det var under 1990-talet som stadionområdet växte ut och de första stegen mot en konstsnöanläggning togs. 1995 hölls Distriktsmästerskapen för Jämtland-Härjedalen på Svegs Skidstadion. Det blev ett mycket lyckat arrangemang och av bara farten fick vi sen förtroendet att arrangera Svenska Juniormästerskapen 1998.
Bland de skidåkande ungdomarna var det en grupp som utmärkte sig under 1990-talets mitt. De var fyra i en träningsgrupp där alla var födda 1981. Gruppen leddes av Björn Henriksson och ungdomarna var Magnus Hansson, Erik Wallin, Anders Henriksson och Anna Thunell. Hösten 1996 var det dags för dem att börja fundera på sina kommande gymnasiestudier. Skidsektionen ville hjälpa dem att fortsätta träna och tävla på hemmaplan, representera Svegs IK och samtidigt få en bra gymnasieutbildning. Tillsammans med Anna Engman växte då idén med Skidlinjen fram.
Särskilt glad blir jag vid en tillbakablick för att konstatera att Skidgymnasiet blivit en succé.
Anna Mirårs kläckte idén om ett Skidgymnasium
Det har nu gått 28 år sedan Anna Mirårs inför julen 1996 tillsammans med Erik Thunell knackade på dörren till rektor Mattias More och väckte tanken om ett skidgymnasium i Sveg. Anna hemkommen från Älsbyns skidgymnasium där hon hade fått smak på det här med skidtränarsysslan.
Svegstösen Anna Mirårs, hon kallar sig faktiskt så med eftertryck och glädje:
Hösten 1997 startade jag upp skidgymnasiet (längd) med åtta elever som kom från Härjedalen och Dalarna. Sedan dess har vi haft elever från stora delar av Sverige. Från början hette det Skidlinjen, sedan blev det Skidgymnasiet och sedan när vi kunde söka certifiering blev vi ett NIU (nationell idrottsutbildning).
Redan från uppstarten fick vi bra spridning både i Härjedalen och i övriga skid-Sverige. Så redan hösten 1998 kom många nya elever och vi behövde anställa en till tränare, Lars Selin. Sedan dess har det oftast varit 20-30 elever på längdsidan per år.
Genom åren har det gått över 200 elever på längd och skidskytte totalt och det har arbetat 13 olika tränare. Idag arbetar Markus Femling och jag på längd. Erik Albinder och Anna Carin Zidek på skidskytte. De flesta elever går på natur, samhälle, ekonomi och industri. Nästan alla (95 procent) går fyra år för att de ska hinna med både skolan och sin elitsatsning.
En elev som trivdes så bra i Sveg och Ulvkälla gick fem år och det var Lars Nelson som i ett senare skede var med svenska skidlandslaget i Sotji 2014 och erövrade OS-guld i stafetten tillsammans med Marcus Hellner, Johan Olsson och Daniel Richardsson.


Från början hade vi några elever som åkte draghund, berättar Anna. Flera år därefter kom skidskytte 2009 och alpint 2017. Idag är det 63 elever totalt på NIU och vi utgör en stor procent av totala antalet elever vid Härjedalens gymnasium.
Sedan vi startade upp Skidgymnasiet så har vi på smala skidor (längd, draghund och skidskytte) tagit 138 junior SM-medaljer. Några elever har varit uttagna till ungdoms-OS, Juniorlandskamp, skol-VM och junior -VM. Främsta resultatet på Junior-VM var en sjunde plats av Anna Thunell och den som nått längst som senior är Lars Nelson med sitt OS-guld.
Tidigt hade jag ett samarbete med Härjegårdar där jag vill ge ett extra tack till Göran Busk, tidigare VD för Härjegårdar, som hjälpte till så våra skidelever fick hyra lägenheter i Ulvkälla till ett reducerat pris. Något som både elever och föräldrar alltid skrutit om är just vårt boende. Alla elever samlade på samma ställe, vilket skapar både bra sammanhållning och trygghet.
De första åren hade vi kontor i skyddsrummet, vallabod med jordgolv och en skidbuss som vi slipat och lackat själv. Så det har varit en resa med mycket arbete och nu 27 år senare har vi flera lokaler på skolan, fin vallabod, rullskidbana, ny konstsnöanläggning och en skyttevall.
Vi tränare har hjälpt till med saker runtom själva skolan och träningen. Detta för att våra elever ska få de bästa förutsättningar. Vi har även varit tävlingsledare och varit med att arrangerat Sveriges största tävlingar för ungdomar och juniorer. Inom längd har det varit Junior-SM, Folksam Cup och Kalle Anka Cup. Detta för att marknadsföra gymnasiet men också för att locka flera till Sveg.
28 före detta elever bor fortfarande kvar här i Härjedalen. 65 som bott kvar några år. Många elever från Sveg har blivit tränare efter sin aktiva karriär. Både elever och före detta tränare från Sveg har arbetat och arbetar för Svenska skidförbundet i olika uppdrag, både inom längd och skidskytte.
De tränare som arbetar idag har också haft olika uppdrag inom sina förbund. Under årens lopp har både Sveg och Härjedalen stöttat Skidgymnasiet bra.
Genom att Sveg är litet så går det mesta att lösa när omgivningen är hjälpsamma och positiva. Jag är mycket tacksam över det stöd och hejarop jag fått genom åren. Extra imponerad är jag av rektorn Mattias More som litade på mig som ung 23-åring när jag startade upp Skidgymnasiet.
Klart det varit några utmaningar genom åren. Med stort engagemang har vi lyckats lösa det mesta. Det mesta har varit mycket bra, vi har haft en mycket bra, professionell och konkurrenskraftig verksamhet som gjort att vi fått många sökande. Eleverna har genom åren varit mycket nöjda.

Jag vill också passa på att ge stort beröm till alla lärare på gymnasiet som haft förståelse för elevernas elitsatsning. De har stöttat och hjälpt våra elever på ett mycket bra sätt. Om jag tittar tillbaka på alla dessa 27 år har det både varit roligt och givande. Vilka minnen! Vilken resa vi gjort tillsammans. Några elever sa en gång: ”Det är som att flytta från en familj till en annan”.
Det har nu gått 27 år och jag tycker fortfarande att det är lika roligt och jag älskar mitt jobb. Det är så fantastiskt att få följa dessa ungdomar och se deras utveckling.
Om jag tittar framåt så hoppas jag att skidgymnasiet får fortsätta att utvecklas. Att skolan och kommunen satsar på oss så vi får de lokaler, utrustning och stöd som behövs för att kunna fortsätta vara en professionell verksamhet som fortsätter att locka elever till Härjedalens gymnasium.
Genom att NIU är viktig både för Härjedalens gymnasium, för Sveg och för hela Härjedalen så hoppas jag som äkta härjedaling att det så blir.
Skidskyttarna får äntligen sin utbildning 2009

Erik Albinder, skidskyttetränare vid Skidgymnasiet, en tvättäkta värmlänning från Molkom, berättar att 2009 var året då gymnasiet ansökte om en skidskytteutbildning för att bli NIU-certifierade, dvs godkända som utbildningsanordnare.
Skidskytteutbildningen startades upp med tre skidskyttelever, tre tjejer. Första läsåret tränade de skidor med längdåkarna och skytte med skidskyttetränare Ingemar Stenberg som man tog in på timmar.
Erik Albinder, skidskyttetränare på Härjedalens gymnasium sedan 2010:
Jag anställdes 2010 och då var det fyra skidskytteelever. På den tiden fanns det endast fem skjutmål på skjutbanan. Inom kort så byggdes skjutbanan ut till sju skjutmål då antalet elever på skidskytte ökade, och även behovet av en större skjutbana.
2011 anställdes min kollega Anna-Carin Zidek (ACO) som tränare, till en början på längdskidor men hjälpte även till på skidskyttet. Då elevantalet ökat senaste åren så har Anna-Carin mer och mer börjat jobba med skidskytte och sedan några år jobbar Anna-Carin bara som skidskyttetränare. I dagsläget är vi således två tränare på skidskyttet.
Med ökat antal elever så insåg man att vi måste även ha en större skjutbana för att klara av verksamheten. 2015 påbörjades projektet att bygga ut skidskytteanläggningen till en fullstoranläggning med 30 skjutplatser. Pengar söktes via bland andra Arvsfonden, Riksidrottsförbundet och Härjedalens kommun. 2017 stod den klar och är toppmodern anläggning, som har blivit ett lyft för skidskyttet i Sveg men även för Svegs IK Skidskytte.
Sedan färdigställandet har vi arrangerat två Swe-Cup tävlingar (juniorer och seniorer) och ett antal ungdomstävlingar (Jämtland Härjedalen Cup samt Wangeskog Cup, Sveriges största ungdomstävling i skidskytte i åldrarna 12-15 som arrangeras mellan 2023-2025. Så kommande säsong är det sista året den arrangeras i Sveg.
Idag har vi 18 elever på skidskyttedelen fördelat på 10 tjejer och 8 killar i årskurs 1-4. Vi har idag elever från Skåne, Uppland, Dalarna, Härjedalen och Medelpad.

Coolt att ACO tränar oss

Anna-Carin Zidek, OS-guldmedaljör och tränare på Härjedalens gymnasium:
2011 då jag bestämde mig för att avsluta min aktiva elitidrottskarriär så hade jag planer att ta ett år för att känna mig för, att fundera ut vad jag egentligen ville göra.
Ganska snabbt fick jag ett erbjudande att påbörja en halvtidsanställning på Härjedalens Gymnasium NIU Längdskidor. Ett erbjudande som var svårt att tacka nej till. Jag kände att det var ett område som jag ändå kunde, då jag tränat och tävlat i längdskidor till 29 års ålder.
På Härjedalens Gymnasium har jag blivit kvar sedan dess då jag tycker det är så roligt att jobba med de elever som vill satsa på skidåkning samtidigt som studier är viktigt. Att se varje individs utveckling både som personer och inom idrotten är fantastiskt kul att få se och vara en del i.
Numera har vi blivit så många fler elever på skidskyttedelen att jag från att ha varit tränare på längdsidan numera är helt på skidskytte tillsammans med kollegan Erik Albinder.
Om vi nu backar bandet till 1989, då jag gick i årskurs 9 vid Södra skolan och det var min tur att söka gymnasium, fanns inget skidgymnasium i Sveg. Det fanns på några olika håll i landet. För min del blev det skidgymnasiet i Järpen som fångade mitt intresse, kan ha varit för att det redan gick några tjejer från Sveg där.
Jag kommer ihåg att tankarna gick, att om jag inte blev antagen på naturprogrammet i Järpen så skulle jag läsa teknikprogrammet i Sveg 2 år och sedan Östersund 2 år, och även förmodligen sluta med skidåkningen. Tänk om jag inte kommit in på skidgymnasiet, utan i stället lagt ned min idrott redan där? Då hade jag inte fått uppleva allt roligt och positivt som ett idrottsliv ändå ger.
Härjedalens Gymnasium är ett utmärkt alternativ för alla ungdomar i Härjedalens Kommun, och att det dessutom finns en nationellt godkänd idrottsutbildning (NIU) gör det ännu lättare för skidåkande ungdomar från närområdet att klara sin dubbla karriär, skola och idrott.
Det kommer också många elever utifrån som ger skolan en liten krydda genom att det blir nya ansikten att lära känna för de som redan är från Härjedalen, men också en annan studiemotivation som kan smitta av sig.
Jag hoppas att vi även i framtiden får inspirera och få skidintresserade ungdomar att utvecklas i sitt idrottande och som personer. Om de inte får en plats kanske vi går miste om många fina idrottsframgångar i landslagssammanhang.
Alpin inriktning – full fart nedför skidbackarna
2017 inrättades en alpin inriktning vid Skidgymnasiet med Josefin Strid, född Karlgren i Sveg. som lärare och instruktör. Josefin gick själv på alpin inriktning när den under en kortare period var förlagd i Funäsdalen. Avståndet till övriga elever i Sveg gjorde att man valde att lägga ned inriktningen under några år.
Josefin var sedan med och startade upp den alpina inriktningen. Fast denna gång med utgångspunkt i Sveg med Björnberget som huvudbacke (tävlingsklassad backe utan konkurrens) samt Björnrike och Vemdalsskalet. Alla inriktningar på Skidgymnasiet tränar återkommande på landskapets anläggningar runt om i Härjedalen.
Josefin Strid, mer eller mindre uppväxt i Björnbergsbacken:
Min pappa Kent Karlgren (1949-2004) betydde mycket för mig. Pappa och jag hängde i Björnbergsbacken nästan varje dag, måndag till torsdag. Tre dagar träning. Jag började i tidig mellanstadieålder. Emil, min bror åkte också, var med på träningarna men ville inte ha nummerlapp, inte synas.
Pappa tränade oss alla i gruppen utförsåkare i Svegs Alpina Klubb. När jag började på högstadiet var jag ensam tjej bland alla grabbar. Det var lärorikt.
Tävlade gjorde jag tills jag var 18 år. I bland annat Chicken World Cup (svenska Lilla världscupen). Min mamma Anna-Lena vill jag särskilt nämna. Hon har verkligen stöttat mig under åren, särskilt nu när jag är ute med eleverna på annat håll på träningsläger. Idag tar hon som mormor med förkärlek hand om mina barn. Guld värd.
Alfred Olsson, instruktör från Vemdalen som tävlat för Vemdalen och gått på gymnasiet i Östersund:
Jag försöker lära eleverna att åka fort. De är väl motiverade, ett bra gäng som jag pushar (driver på) i teknikväg, benstyrka och balanssinne. I en miljö som jag är van vid, vemdalsgrabb som jag är. Så skönt att få vara ute i det fria i backarna. Inget fel på arbetsmiljön.
På hösten när det inte finns snö har vi fysträning och passar på att åka till Norge och skidbackarna där. Oslotrakten och skidorten Juvass med sin glaciär som ligger i närheten av Norges och Nordeuropas högsta berg Galdöpiggen i Jotunheimen, 2 469 meter över havet.
Varför Sveg? Det var Josefin som drog tag i mig. Var för stunden sysslolös när hon frågade vad jag gjorde? Ingenting, svarade jag.
Jag har själv tävlat, varit med i juniorlandslaget där William Hansson var en av mina kompisar som tävlar i World Cup.
Anton Halvarsson, värmlänning från Karlstad med gedigen skid- och idrottsbakgrund:
Jag har en bakgrund som skidlärare och har pluggat idrottsmedicin vid Umeå universitet i fyra år, sedan idrottsfysiologi och idrottspsykologi.
Efter det en sväng till Tärnaby och nu sedan två år i Sveg. På Skidgymnasiet har jag även mentorskap för eleverna, hjälper alla elever med allt möjligt. Varför Sveg? Jo, framför allt Josefin påverkade mig som jag hade träffat tidigare vid olika tävlingar. Förstod att Skidgymnasiet i Sveg var något extra som jag ville satsa på.
Josefin fortsätter:
Som ni hör har vi många verktyg i bagaget för eleverna. De bor alla i Ulvkälla där de stormtrivs. Lagar mat tillsammans och sysselsätter sig med olika aktiviteter. Läxläsning inte att glömma. Närheten till Björnbergsbacken är också ett plus.
Och roligast av allt är julavslutningen. Då samlas vi här i lokalerna (i gamla brandstationen i väntan på det omfattande ombygget av lokalerna nere på Södra skolan och gymnasiet). Då hänger (umgås) vi här och har jättekul.
Avslutningsvis är det dags för Adventkalendern och en stundande jul. Vi önskar alpinåkarna och lärarna en riktigt God Jul!

Nedre raden från vänster: Clara Sjöstrand Laholm, Tyra Hansén Ånge, Alva Viklund Järvsö, Elina Söderqvist Bengtsson Järfälla, Love Berggren Hägersten, Elvira Enström Västerås, Ludvig Norrman Göteborg, Robin Stenvi Järfälla. Foto: Mats Haldosen

Slutord från artikelförfattaren
Aristoteles, den grekiske filosofen från antikens dagar, skrev en gång väl valda ord att lägga på minnet: Ett gott leverne är att göra de saker väl, som man kan göra väl. (Levnadskonstens almanack)
Och det kommer naturligtvis Härjedalens gymnasium fortsatt att göra, 50-åringens otvetydiga ambition och vilja att ta sig an framtiden. En guldgruva för Härjedalens kommun att bevara och väl förvalta.
Fotnot: Appendix med lärare och personal under Lisbeth Olaussons 40 år vid gymnasiet.