Kom till Sveg som sjuåring 1957 – Per-Olof ”Perra” Westerlund blickar tillbaka på uppväxtåren i Sveg

Hösten är kommen. Äntligen säger de som längtat efter den klara och höga luften. För många en början till skapande och kreativ process. Pyssel- och myskvällar med tända ljus. Lingonplockning, barrdoft och vindsus. Ungdomar i träning inför vinterns sportaktiviteter och ännu ett läsår tillsammans med skolkamraterna. 

Jag gillar skarpt hösten. Då accelererar skrivandet efter sommarens förlustelser. Delar här med mig av ett preliminärt utkast till ett av avsnitten i en kommande bok om Sveg som till del bromsats upp av covid-19. Men om allt går i lås och alla får vara friska ska det sluta med en bok. Alla är välkomna att delta, dela med sig av minnen från Sveg på sextiotalet då mycket hände. Genomgripande förändringar på många områden, krav på förändringar som hade börjat växa fram under efterkrigsåren, är bokens röda tråd. Gäller att passa på medan folk lever och kan berätta hur det var.      

”Möter en sommarfager augustidag Per-Olof ”Perra” Westerlund, 71 år, på Tallbacken nedan Södra Skolan invid Ljusnans strand. 100-åriga tallar som har sin egen historia att berätta. Idag en del av populära promenadslingan dit många lockas av själva naturupplevelsen och hälsobefrämjande steg med vacker utsikt mot Mankellbron, Ulvkälla och bergen på andra sidan älven.”

– Alltid roligt att ”komma hem till Sveg” vilket jag gör under hela sommarhalvåret med boende i sportstugan i Härjeåsjön och återkommande besök i den före detta köpingen. Känner mig alltid välkommen, finns alltid något ansikte, alltid någon att prata med när man är ute i samhället. Gamla klasskompisar, några av de få som stannat kvar, gör mig också upprymd. Följer med på sveg.se, läser Tidningen Härjedalen och andra sociala medier som berör Sveg.

– Minns starkt när jag 1957 som sjuåring, skulle fylla åtta år, anlände Sveg med pappa och mamma. En snorkall februarikväll där ljuset från gatlamporna strålade ned mot infarten och andades den mest djupfrysta köld man kan tänka sig. Kröp ner under filten och kände spänningen komma, pirr i magen och en förväntan om att allt skulle bli bra med justa klasskompisar och att VIVO-affären på Härjedalsgatan skulle bli lyckosam för pappa och mamma, Olof (1914-1984) och Edla (1920-2001).

Hur gick det i skolan då?

– Ja, det var sannerligen en upplevelse. Blev till en början mobbad av grabbarna i klassen för min annorlunda dialekt. Det var tufft. Men så tänkte jag – och tänkte lite till. Eftersom jag var huvudet högre än de övriga grabbarna fick jag helt enkelt brotta ned dem, en efter en. Det tog sin tid. Sedan var locket på, accepterad av grabbarna förutom en klasskamrat som hade svårt att smälta att han blivit nedbrottad. Kent Karlgren. Tog tid för honom att acceptera det nederlaget. Men så en dag var vi plötsligt bästa vänner och förblev så skoltiden ut. Följdes alltid åt till skolan från där vi bodde, Kent i så kallade Punkthuset och jag granngårds i bostaden till Svegs Snabbköp. Till minne av Kent som var född 1949 och avled 2004, 55 år gammal.

Perra blev nu inte mobbningsoffer. Men mobbade elever fanns utan att nämna någon vid namn. Finns på skolor alltid en ”Elake Måns” och hans kumpaner ”Bill och Bull”. De korkade tvillingkatterna som alltid svansar i Måns släptåg och enbart yttrar förvrängda upprepningar av vad Måns sagt och tar ut sina brister och tillkortakommanden mot oskyldiga elever som får sår i själen livet ut. Än idag i svensk skola, tråkigt nog (artikelförfattarens anmärkning).

– När jag blickar tillbaka på uppväxtåren i Sveg var den trygg, ompysslad som jag var. Enda barnet då mamma och pappa avstod från att skaffa ytterligare ett barn. Som nyfödd fick jag gulsot och på den här tiden var läkarvetenskapen inte lika långt framskriden som den är idag. Sades att risken var stor för ytterligare ett barn. Dessutom hade jag barnastma att kämpa med, ingen rolig upplevelse. 

– I det stora hela var jag nog inte allt för besvärlig och rebellisk. För mig blev Sveg som bomull om hjärtat. Den sociala tryggheten, omhändertagande av oss barn med föräldrar som såg till varandras barn. Det var verkligen bra. Vi hade ögonen på oss, kunde inte göra vad som helst. På vintern landhockey på gator och gårdar. På somrarna äventyrliga cykelfärder i skogarna omkring köpingen där föräldrarna inte kunde se oss. Lekparken var också ett kärt tillhåll under låg- och mellanstadieåren. Plaskdamm, gungor, karusell och rutschkana. Bakom lekparken grusplan för fotbollsspel där aktiviteten var hög. Intill parken fanns också tennisbanorna.                                                                                                                                  

– Tennis var populärt bland oss ungdomar, tjejer som killar. Minns med glädje mina klasskompisar Gunnel Nordell och Pia Lundberg som tyckte det var roligt med tennis. Minns att Hans-Erik Hugo ”Mello” Larsson och jag spelade dubbel mot Gunnel och Pia. Tittade också på när de äldre spelade. Tog intryck och lärde av de i särklass bästa på tennisbanan, Olle ”Olle Matilda” Olsson och Olle Blom samt på kvinnliga sidan Karin Fabricius (som 1969 blev Norrlandsmästarinna). Fanns många tennisfrälsta på banorna: 

– Minns väl en match mellan Tage Persson (1913-1997) Svegs Möbler, som var bollbegåvad och med förflutet som bandyspelare i Edsbyn, och P.O. Persson (1908-1981) Bergvik och Ala som möttes i en tuff och svettig match. Strid på kniven in i det sista. Av tio matcher vann Tage majoriteten. Men den här gången lyckades P.O. vinna och som kutymen bjuder går man fram till nätet och tackar varandra för god match vilket gjordes. Men så kommer det jag aldrig glömmer. P.O:s slutkläm när han säger ”Så här bra har Du aldrig spelat Tage”. 

Hur gick det med pappa och mammas affär?

– Pappa hade startat sin yrkesbana som föreståndare för Konsum i hembygdens Tåsjö, nära Hoting i Jämtlands län. De flyttade så vidare till Konsum i Kramfors (där jag är född) och Långsele. Eftersom jag var drabbad av barnastma fick vi av läkare rådet att flytta till ort med frisk luft. Och det blev Sveg. Svegs Snabbköp som pappa och mamma kom att driva 1957-65. Vivobutik vars placering var guld värd. Mitt emot Posten, väl besökt som den var, korsningen Härjedalsgatan/Herrögatan. Mötesplats för postala ärenden, räkningar att betala, mottagande och sändning av paket samt särskilda postboxar för företag och privatpersoner. Service med hög kvalité.

– I Svegs Snabbköp fanns en charkuteridel där ”farsan stod och slipade knivarna”. Trivdes som bäst där. Mamma Edla satt i kassan, social som hon var, där också Viviann Hedin (gift Busk) från Lillhärdal och Liane Svärd från Herrö hade sina arbetsplatser. Övriga anställda var Bert Eriksson från Sveg och Sonja Bergström (gift Persson) från Orrmo som bistod pappa i charken, Maj-Britt Dahlgren (gift Paulsson) från Herrö som hade hand om bröddisken, Lola Bönström (gift Andersson) från Olingdal och Berit Persson från Ängersjö som hade hand om ”mjölk och filmjölk på lösvikt” då kunderna kom med sina krukor för påfyllning. Vid sidan av Svegs Snabbköp populär vokalissa i Svennes orkester som innebar sena nätter och hemfärder till Ängersjö. Samåkte med orkestermedlemmen och ängersjöbon Runo Haglund som vid den här tiden var polisman i Sveg. Sedan upp tidigt i ottan. Hårda bud. 

1965 övertar Sven (1934-2007) och Viola Lindström från Stöde i Medelpad VIVO-butiken. Verksamhet som med åren utökas med en ICA-butik vid ”fyrvägskorsningen” vid nya genomfartsleden upp mot fjällvärlden. Av Svegs Snabbköp kom senare namnbyte till ICA-jouren, i folkmun döpt till Lill-ICA. Får inte glömma Carlströms affär (dessförinnan Wahlströms) som fanns vid torget korsningen Dalagatan/Härjedalsgatan. Samt Konsum, Prestjans, Forslins, Eliassons, Gretas Livs, City Livs, Grindes Livs som uppmärksammas i boken

Fastigheten till Svegs Snabbköp byggdes 1909 av Sven Englund (1874-1924) från gården Kröjars i Ängersjö i en syskonskara av sju men mest känd som den som drev gården Piggen alldeles invid Ljusdalsvägen. Sven Englund också den att 1916 uppföra annan fastighet med bostäder i Sveg som med tiden blev Hotell Härjedalen. 

En företagsam handelsman som i tidig ålder 21 år (1886) inleder en handelsrörelse som med åren blir omfattande. Affär på Piggen med filialer i Sveg och Älvros, gästgiveri, såg, hyvleri och en handelsträdgård med badstuga i nygotisk stil där vattnet värmdes upp av ångpanna. En entreprenör med visioner som 1909 köpte första bilen i Härjedalen, Cadillac av 1908 års modell, som också kom att tjäna som Härjedalens första taxi.

Källa: Yngve Eliassons väldokumenterade skrift ”Ängersjö – gårds- och släktbok”. Finns på Härjedalens kommuns bibliotek.

Bild 8 – Carlströms affär

1965 börjar Perra gymnasiet vid Wargentinskolan i Östersund som leder honom till juridikstudier i Uppsala. 1969 köper pappa Olof ”Petterssons kiosk” på Kyrkogatan av kioskägare Britt Hedman. Britts pappa kioskägare J.P. Pettersson hade redan i oktober 1953 ansökt om att få göra en tillbyggnad/kiosk till köpman Petter Anderssons fastighet (Jämt-Anders) som inrymde Edehags Järnhandel och bostad. ”Westerlunds kiosk” varade fram till mitten av 70-talet då den fick ny ägare i Jala-kiosken, Arno Jönsson, Lena Backman, Jan-Anders Westling och Annika Dahlman.   

Sport har alltid fångat Perras intresse. Idag boende nära Friends arena i Solna blir det många fotbollsmatcher, från allsvenskan till landskamper. Hemma i Sveg handlade det också om fotboll. Satte en ära att sätta på sig Svegs IK:s fotbollströja där han spelade i juniorlaget.

– Det var sannerligen en uppfostrande tid. Det som kom med fotbollen; kamratskap, lagkänsla och fysisk träning. Spännande matcher dessutom. Ibland förlust som kunde gnaga in i benmärgen. Bland annat finalen i Junior-DM på Solberga i Lillhärdal 1964 då vi förlorade med 2-5. Tyckte domaren Jonas-Evert Jonasson från Älvros var lite väl hård mot oss svegare.

– Efter matcherna på hemmaplan blev det alltid eftersnack på Kornan med expertkommentarer från ägaren själv Torsten Hamrén och stamgäster som Karl Tapper och Rulle Johansson. Kornan med dess juke-box och glassdrinkar. Blev mycket korv för mig, inte bara på Kornan utan även på Haldors kiosk där vi fick goda råd, pep-talk, av Haldor Högström både före och efter matcherna.  

Hösten står nu vid dörren

September månad med dess skrud av vackra färger. Blir det lingonplockning innan det bär iväg till storstadslivet igen?

– September är en väldigt fin höstmånad. Välkommet högt i luften. Uppfriskande. För mig lingonplockning till husbehov. Hjortronplockning på sommaren dessvärre inte. Drabbad av ”kol” som sätter stopp för den bedriften på blöt myr. För ansträngande för mig. Men gott är det med hjortron, med glass till exempel.

– Bara vissheten att få vara här räcker mer än långt. Den kärleksförklaring jag har till Sveg och Härjedalens natur – den är stor och gläder och ger mig liv. 

Fotnot: Den egentliga Tallbacken låg i nordöstra delen av kyrkogården (idag urnlunden) och ett stycke upp mot Norra Skolan, dess östra hörn. Finns utritad på gamla kartor.