– Jag har väl alltid varit en spelare som har gjort poäng och gillar att spela offensivt, berättar Marcus i podden. Det är alltid roligt att göra poäng och det har ju gått rätt okej så här långt.
Radiosportens Lars-Gunnar Jansson beskriver Marcus Högström som hockeyspelare så här.
– Han representerar en modern backtyp som har efterlysts under många år. Han har rätt storlek som gör att han kan ta för sig, han ser banan, har en bra insida och blick för spelet, därtill har han den offensiva åkviljan och ett bra skott.
Marcus säger att han trivs riktigt bra med sin roll på backlinjen i SHL och ser det som grymt roligt att få spela med Djurgården.
– Det känns som en dröm varje match, vi är ett skönt gäng och det är framförallt det som gör det så roligt, säger han.
Den styrka som Marcus och hans Djurgården har och som gör att laget orkar stå upp med en fenomenal ork i framför allt tredjeperioderna, där de också avgjort många matcher beskriver han så här:
– Sommarträningen har varit grymt hård, om ni hade hängt med på ett träningspass i somras hade ni förstått hur mycket styrka och intensitet vi har lagt ner. Vi har börjat se att vi ofta vinner matcher i tredje perioden och jag tror att det kan ligga i den styrka vi har byggt upp över tid, själv känner jag mig starkare än någonsin just nu, berättar Marcus.
Det har varit hockey, hockey och hockey sedan han var liten och det har aldrig funnits några andra intressen under uppväxten. Sedan han lämnade Sveg har han hunnit med att spela i bl a Sundsvall, Timrå, Asplöven, Malmö, Almtuna och Perm i Ryssland, där det var stenhård träning med dubbla pass under 27 dagar av 30.
Marcus berättar att han hittade tillbaka till glädjen att spela hockey igen på allvar när han fick spela i Almtuna förra säsongen och när han fick avsluta säsongen i Djurgården gjorde det ännu roligare.
– En lång resa har det varit och det har varit fruktansvärt kämpigt, framförallt under tiden i Ryssland, det är ingen lek att vara där, berättar Marcus. Många tårar har det blivit och många gånger har jag varit nära att ge upp. Trots det har drömmen hela tiden fört mig framåt och jag har knytit näven vid ett flertal tillfällen. Jag är otroligt tacksam och stolt att jag orkade. Idag kan jag gå till jobbet och ha roligt tillsammans med mina lagkamrater varje dag, oavsett om det är hemmamatch eller bortamatch.
