Tidsresan med författaren Mats Haldosén, som startade den 17 juni Optimismens år – Svegsbygden på sextiotalet går vidare.
Alla hjärtligt välkomna att delta! Väck minnena till liv! Sextiotalet med sina förändringens vindar då det gamla skulle ersättas av det nya. Hör av dig till Mats som hälsar att han har många intressanta ämnen på gång om människa, vardag och leverne i Sveg, Ulvkälla, Nilsvallen och omkringliggande byar. Sport, dans och musik, friluftsliv, sjukvård och skola, räddningstjänst och polis, skogsnäringen, berättelser av skolkamrater födda på 50-talet och uppvuxna på 60-talet samt utflyttade med hjärtat kvar i Svegsbygden.
Mats har tagit plats i författarlyan för intervjuer, bearbetning av material, redigering av text och foto samt grafisk utformning av den planerade boken. Många moment i tillkomsten av en bok. Planerad utgivning under 2025. Nu avsnitt två av tre inledande avsnitt.
Amerika-dagarna från 1965 och Olsmässfirande
A very nice get-together ropade svensk-amerikanarna när de tog farväl och festligheterna var över efter Sverige-Amerika dagarna i juli 1965 i samband med traditionella Olsmässfirandet (som alltid firas sista helgen i juli månad) blev en enorm succé med folk som kom från när och fjärran. Flera dagar av flitigt umgänge mellan svensk-amerikaner och härjedalingar.
I fokus stod invigningen av emigrationsmonumentet som en av bygdens söner Erik Hammarström (1904-1993) från Vancouver hade lagt fram på ett möte med styrelsen för Föreningen Härjedalsslöjd (föregångare till Svegs Hembygdsförening, bildad 1913) vid ett besök i Sveg i maj 1963.
Till styrelsen förmedlade Mr Hammarström önskemål från emigrerade härjedalingar och deras efterkommande i Vancouvers Härjedalsgille, att ett monument till minne av emigrationen skulle resas på lämplig plats i landskapet.
Styrelsen i Föreningen Härjedalsslöjd anammade förslaget och beslöt upplåta mark på lämplig plats på Gammelgården för en minnessten. Uppdraget att gräva en plats och resa minnesstenen gick till Erik Hammarströms yngre broder Otto (1915-2006) stenarbetare bosatt på Svegsgatan som till sin hjälp hade sonen Göthe, då 11 år gammal, och Ottos arbetskompis Helge Olofsson (1916-2006).
Söndagen den 25 juli avtäcktes minnesstenen med mängder av besökare på plats från olika delar av landskapet. Svensk-amerikanarna som i chartrat plan och med hjälp av andra förbindelser hade anlänt mottogs med stora famnen.
Jämtlandsgatan från kyrkan och upp till Gammelgården var kantad av Sveriges, Kanadas och USA:s flaggor. Temperaturen kändes behagligt ljum men lagom till festligheterna började det falla strida regnskurar följda av åska och blixtrar. Men allt detta skvalande av ihärdigt regn, står det att läsa i Tidningen Härjedalen, togs med knusende ro och stämningen bland de hundratalet härjedalsamerikaner hölls behagligt i topp.
Och talarlistan, den var lång, fylld av många vackra tal om bevarandet av de vänskapliga relationerna mellan Sverige, Kanada och USA. Mr Valentin Paulson, ordförande i Vancouvers Härjedalsgille (som bildades 1957) överlämnade slutligen minnesmonumentet och en bok i vilken stod präntad namnen på alla landskapets förlorade söner och döttrar på den amerikanska västkusten.
Efter Mr Paulsons anförande hissades flaggorna och minnesmonumentet avtäcktes. På minnesstenen stod följande ”Minne av härjedalingar som emigrerat till Canada och United States of America”.
Svensk-amerikanarna blev så förtjusta i festligheterna 1965 att de 1970 på USA:s nationaldag lördag den 4 juli samlades på Gammelgården för en minnesrik högtid i emigrationens tecken.
Emigranterna kom även denna gång i chartrade plan och fick redan på Arlanda ett hjärtligt mottagande av företrädare för Svegs köping och Härjedalsgillet i Stockholm.
På lördagskvällen bankett på Södra skolan där församlade bjöds på kokt öring, flötgröt och hjortron och grädde. Vid banketten lästes ett telegram upp från USA:s ambassadör Jerome Holland som sände en varm hälsning till alla i Härjedalen.
På söndagen ytterligare en höjdpunkt. Dubbelbröllop i den vackert lövade Svegs kyrka mellan Jan Olov Jola Eriksson, Sveg, och Barbro Wiklund, Bräcke, samt Olle Rosén, Rejmyre, och Ann Christine Eriksson, Sveg (syster till Jan Olov). I två lövade hästförspända vagnar åkte brudparen upp till Gammelgården. Längs hela Jämtlandsgatan stod folk i täta led för att gratulera brudparen och hälsa svensk-amerikanarna välkomna till Härjedalen.
På Gammelgården var det smockfullt med folk. Stämningen på topp och vid minnesstenen, emigrationsmonumentet, sjöngs unisont nationalsångerna när Sveriges, Kanadas och USA:s flaggor hissades, står det att läsa i jubileumsboken Svegs Hembygdsförening 100 år som finns till försäljning på Gammelgården till förmån för hembygdsföreningen.
Olsmäss 80 år
Det är i dagarna 80 år sedan det första Olsmässfirandet ägde rum på Gammelgården, närmare bestämt lördag den 29 juli 1944 som ett resultat av beslut i styrelsen för Föreningen Härjedalsslöjd för att göra hembygdsgården intressant för gemene man.
Olsmässfesten på Olofsdagen den 29:e blev en lyckad tillställning med netto på 1 200 kronor bland annat genom försäljning av den populära flötgröten och därtill hjortron med grädde.
Hans ”Hans Ersa” Eriksson (1928-2017), mångårig ordförande i Svegs Hembygdsförening i 26 år med start 1977 var särskilt glad över att få vara med på Olsmäss redan i unga år. Särskilt på söndagarna med gudstjänst med dop som var en hederssak för hembygdsföreningen att organisera.
Själva gudstjänsten förrättade prästerna från trappan till Herröstugan med folk sittandes på stolar runtomkring på gräsmattan och efter gudstjänsten och dopförrättningen bjöd föreningen på kyrkkaffe. Senare kom en nyordning till stånd, att till barnet och föräldrarna överlämna en dopsked som minne.
Olsmäss blev för många en hemvändardag innan ordet uppfunnits. Många kom hem för att träffa kamrater, nära och kära. I stugorna och på stora gräsplanen var det fullpackat med folk. Även utanför Tingshuset och Fogdestugan satt folk i trevligt umgänge och åt flötgröt, gûm och kesmus.
Många iklädda härjedalsdräkten medan andra valt att sätta på sig finkläder. Männen ofta med hatt, kavaj, väst, slips, vitskjorta och väl strukna byxor medan kvinnorna bar på vacker sommarblus, klänning eller kjol. Och de som stod i tombolan och i serveringen, de skulle på den här tiden ha dräkter på sig, berättade Hans Ersa.
Fogdestugan och Tingshuset som nämns är gamla byggnader på Gammelgården. Fogdestugan är från 1764 där kronofogden på sin tid på annan plats i närområdet utövade sitt ämbete. När det gäller sockenstugan som också benämns tingshuset avhölls där tingsförhandlingar en längre tid tillbaka i tiden. Byggnaden troligen från 1600-talet, skriver Nils Bromée i sin bok ”Sveg och Härjedalen” från 1974, men inte riktigt fastställt från när.
Det sägs nu det att den är ”400 år gammal” (Tidningen Härjedalen onsdag 3 juli 2024) vilket är en vild chansning. Byggnaden är snarare 300+ år gammal. För att hävda att något är 400 år gammalt börjar vi med enkel matematik: 2024-400=1624.
På 1620-talet, då Sveg och Härjedalen tillhörde Danmark, den danske kungen, fanns Härrhuset i Sveg för allmänna ärenden där lagmännen och sedermera guvernörerna förhandlade och bodde under sina ämbetsbesök i orten. Denna byggnad underhölls på bekostnad av hela provinsen. Byggnaden var tämligen anspråkslös.
I en handling så uppges den ha varit 15 3/4 alnar lång samt 13 alnar bred med tak av näver och takved. Efter Sveg och Härjedalen blev svenskt 1645 (Freden i Brömsebro) stämde guvernören eller landshövdingen till allmänna landsting och landsmöten som hölls på gästgivargården Nilsvallen. (Källa: Sveg och Heriardal under äldre tid av Peter Tassirall Hurtig)
Det finns nu en byggnad på Gammelgården som är fastställd till 1600-talet. Kungsboden ägd av bonden Olof Mattsson i Herrö, född den 26 december 1621, som 1686 fick storfrämmande i besök av Konung Karl XI som övernattade hos Olof Mattsson. Före avfärden dagen därpå gjorde kungen husesyn men hade svårigheter att bli insläppt i boden då Mattsson förvarade värdesaker och skattepliktigt gods där, möjligen också smuggelgods. Allt gick dock bra och kungen red i väg utan räfst.
Kungsboden fanns alltså redan 1686 och hade säkert funnits där under tidigare år. I tidskriften Jämten 1978, sidan 81, finns den beskriven av Nils Månsson-Mandelgren vid hans besök i Herrö den 12 juni 1869. Kungsboden var en gåva av Marma-Långrörs AB och flyttades till Gammelgården 1941.
Olsmässdansen på lördagskvällarna var populärare än någonsin, berättade Hans Ersa. Bildligt talat knökfullt med danspar. Inte ovanligt med en publik på närmare 1 000 personer vid bra väder och fin stämning. Särskilt då Stubb-Jonas med sitt dansband var på plats. Då gungade det ordentligt i dansgolvet.
Ordningsfrågan på lördagskvällarna var det inga större problem med. Oftast med inhyrda vakter som såg till att det inte blev några slagsmål. Ett problem fanns dock och det var plankare som hoppade över staketen i stället för att ta entrévägen. Aktivitet som ökade i och med 70-talet. Det roliga var nu att merparten av dessa plankare till slut gjorde rätt för sig och gick till biljettkuren och betalade entréavgiften. Det visade sig att hoppa över hagen hade utvecklats till en sport för dessa plankare, avslutade Hans Ersa.
Hans Ersa var i ordets rätta bemärkelse en eldsjäl i skötseln av och bevarandet av all den mängd historik som omfattar Gammelgården, vackert belägen på området för Övermon. Dessutom utrustad med en genuin berättarförmåga med mycket att förtälja i bygde- och släktforskningsväg. En tillförlitlig uppslagsbok många vittnar om än idag.
Intresset för hembygdshistoria började i unga år i hemmet på gården Torpet i Herrö där det fanns ett stort intresse hos föräldrarna och omgivning att hålla hårt om berättartraditionen. Det som förts vidare från generation till generation som under 2000-talet sorgligt nog mer eller mindre gått förlorad.
Hans Ersa hade ett måtto vad gällde Gammelgården:
Hembygdsgården ska vara en öppen och välkomnande plats att besöka, att få del av forna tider, att få en bild av hur det levdes och verkades i byggnaderna samt få en blick in i framtiden, att bygga samman det förflutna med den samtid vi lever i.
Fotnot: Text och foton är i stora delar utdrag från avsnitt i jubileumsboken Svegs Hembygdsförening 100 år från 2013. Jubileumsboken finns till försäljning på Gammelgården 100 kr till förmån för hembygdsföreningen. Hembygdskunskap att värna om, vårt arv och kultur, som är viktigare än någonsin. Särskilt i tider då stat och regering inte längre har kultur högt på dagordningen.
Avslutningsvis
Artikelförfattaren önskar den unga, initiativrika och livaktiga styrelsen i Svegs Hembygdsförening lycka till med verksamheterna på Gammelgården. Styrelse bestående av Peter Tassirall Hurtig, Kicki Jonasson, Jan Johansson, Lukas Segolsson, Anders Lind, Birgitta Jönsson, Hans Moberg, Josefin Jonasson och Marie Göransson.
